Och utmärkelsen ”Årets tomtebloss” går till…

Torbjörn Björkman, styrelseledamot i Svensk-Koreanska föreningen.

I en mycket läsvärd och underhållande artikel beskrivs Nordkorea ur ett lite annorlunda perspektiv mot vad man är van vid. Björkman hävdar att Nordkorea inte är ett så pjåkigt plejs att bo på och att omvärlden mest är sura på socialismen.

Jag gillar särskilt det här citatet:
”Genom det planerade samhället bor folk nära sina arbetsplatser. Folk promenerar till skola och arbete. Det ger god folkhälsa…” Känns lite skönt folkhemssvenskt ju!

På sätt och vis har han ju rätt. Nordkorea är resultatet av socialism. Massivt armod, storskaligt förtryck och galna politiska experiment, numera även med aggressiva ambitioner mot omvärlden. (Sådant gillar inte demokratiska länder…)

Idag deklarerade man från Nordkoreanskt håll att man inte längre ser sig bunden av fredstraktaten från Koreakriget.

Men så bra då. In med stridsvagnar. Tut tut!

Abir och Iraks premiärminister Nuri Al-Maliki i gemensam presskonferens i Bagdad på Söndag

Gammal Svensk bleke mötte känslosam och kryddstark Svensk/Irakisk virvelvind. Abir blev märkbart berörd i debatten mot Sören Wibe och det kan man väl förstå. Abir har sett vad omvärldens flathet och undlåtenhet tillåtit tyranner att göra mot sina folk. En flathet som Wibe vill konservera.

Sören Wibe vill luta den internationella säkerheten på FN och säkerhetsrådet. Det är tydligen inga större problem i Kongo, Darfur, Irak eller på andra ställen i världen, om man frågar Sören Wibe. I alla fall inte tillräckligt stora problem för att vi i det kalla norden ska bry oss om dem. Obegripligt och oerhört ledsamt.

Hur fan kan man vara ”neutral” mellan demokrati och diktatur? Hur kan man tycka att det är OK att tyranner förslavar, torterar och mördar våra bröder och systrar i andra delar av världen? Vi HAR alla möjligheter i världen att säga ifrån. Vi i Europa kan göra skillnad. Om vi vill.

Jag vill att Europa ska kunna vara en kraft för frihet och mänskliga rättigheter.

Abir Al-Sahlani vill.

På söndag har hon en gemensam presskonferens med Iraks premiärminister, Nuri Al-Maliki, om en gemensam Europeisk/Irakisk strategi för hur freden och demokratin ska säkras.

Politikerbloggen uppmärksammar det hela och presskonfan kommer att direktsändas av Al-Jazeera och Al-Arabiya. (Även AP och Reuters.)

Ska bli kul att se hur svenska media kommer att bevaka det hela. (Om de nu tycker att någonting utanför Den Moraliska Stormakten Sverige kan vara av intresse.)

—————

Update: I hastigheten skrev jag ”President” Al-Maliki, vilket naturligtvis var felaktigt. Nuri Al-Maliki är premiärminister. President är naturligtvis fortfarande Jalal Talabani och ingenting annat.

Stockholmscentern med sjumilakliv mot framtiden

Stämman igår blev helt fantastisk! Det nya systemet med motionsbehandling i kommittéer var alltigenom en succé, även om vi i tillväxtkommittén hade behövt lite längre tid. Per Karlberg som satt som kommittórdförande gjorde dock ett strålande jobb i att jaga in alla inlägg rappt, effektivt och utan onödiga metadiskussioner.

Resultatet blev ur mitt perspektiv inget annat än full pott! Diskussionerna gick visserligen höga (det är ju liksom centerpartiet vi talar om), men beslut efter beslut landade oerhört rätt och stockholmscentern visar verkligen att att vi kan och vill driva utvecklingen.

”Rättvisa skatter – lika skatt för alla” blev ämne för en hel del diskussion i kommittén, men som ändå kom fram till att straffbeskattning på utbildning och flit antagligen inte är förenligt med Centerpartiets värderingar. Motionen – som tekniskt sett innebär något som kan liknas vid ”platt skatt” genom ett avskaffande av statsskatten – gick sedan igenom utan vidare mankemang.

Min egen relativt väl uppmärksammade kärnkraftsmotion har ju efter den senaste tidens händelser, med den fantastiska energiöverenskommelsen, kommit att inaktualiserats något. Distriktsstyrelsen fann i förbehandlingen av motionerna dock att det var viktigt att göra ett statement kring detta och tydligt redovisa att vi står bakom Maud och regeringen i detta och föreslog sålunda att stämman skulle anse motionen som besvarad, med ett tillägg att denna ligger i linje med var Alliansen har kommit överens om.

I kommittéarbetet förkom viss diskussion och jag hade också fått en skrivelse, samt ett utdrag från partiprogrammet från 1981, från en väldigt rar dam att läsa upp (hon satt med i en annan kommitté) i vilken hon sågar min motion vid fotknölarna. Med allt detta sammanvägt beslöt kommittén ändå att bifalla distriktsstyrelsens förslag. Plenum bjöd på en viss diskussion efter vilken kommitténs förslag antogs. Det finns sålunda majoritet i Stockholms stads distrikt för att tillåta kärnkraft OM denna drivs på rent marknadsmässiga grunder och genomgår en lika grundlig miljöprövning som andra energislagsanläggningar.

Fredrik Bojerud hade motionerat om att Sverige bör gå med i Nato. Med egna erfarenheter från Afghanistan vet han vad han talar om när det gäller svensk trupp under Natobefäl på FN-mandat. En hel del diskussion föregick naturligtvis beslutet. Stundtals hätsk. En viss skiljelinje kunde skönjas mellan de vars släkt varit etniska svenskar sedan Magnus Ladulås och de som själva eller vars föräldrar växt upp i länder där fred och frihet inte varit lika självklar.

Det finns faktiskt inte något ädelt i att stå ”neutral” mellan frihet, marknadsekonomi och demokrati å ena sidan och kommunism, diktatur och terror å andra. Stämman landade alltså i att Stockholmscentern ska driva vidare frågan om att Sverige bör ansluta sig till Nato.

LAS är en stor fråga för mig. Den engagerar på ett personligt plan. Både av idelogiska och praktiska skäl. Det är med MYCKET stor glädje vi kan konstatera att Stockholmscentern ställer sig bakom ett avskaffande av den oerhört orättvisa och tillväxthämmande Lagen om anställningsskydd!

Jag är stolt över att vara centerpartist, när jag hör hur det argumenteras från salens alla hörn om LAS. Det är helt klart så att centerpartister oavsett om man är förnyare eller traditionalist, är utledd på att låta facket och socialdemokraterna definiera bilden av arbetsmarknaden.

Igår visade stockholms stads centerpartister att man står på småföretagarens sida. Man visade att man står på marknadsekonomins sida. Man står på avtalsfrihetens och rättvisans sida. Människan är inga menlösa offer. Vi kan och vi vill! Tillsammans kan vi inspirera varandra till att lyfta oss, bli bättre, förkovra oss och göra oss själva och den kunskap vi säljer på arbetsmarknaden allt mer värdefull!

LO kan säga vad de vill, men över oss har de ingen makt.

Till saken hör att det inte var någon diskussion överhuvudtaget om att LAS och turordningsreglerna borde behållas! De alternativ som kom att diskuteras var att ”skrota LAS” eller att ”reformera LAS” och det var alltså ”skrota LAS” som vann voteringen.

Det var distriktets 1:a vice ordförande (omvald på stämman), Helene Törnqvist som lagt motionen.

Stort. Mycket stort! :-)

Läs även Per Ankersjö, Fredrick Federley och Politikerbloggen.

Övervakningen dyr och verkningslös

Något oväntat kanske, men inte desto mindre uppfriskande, lämnar Anders Björck underrättelsenämnden i protest.

Något som många kritiker påpekat är det faktum att de utökade spaningsbefogenheterna inte skulle vara till någon större nytta. Även om man skulle ge blanka fan i människors integritet, så borde man väl i alla fall lyssna på argumentet som säger att den halva miljard som läggs på övervakningen är en dåligt använd halv miljard, om syftet är att värna rikets säkerhet.

(då är inte de kostnader inräknade som läggs på våra tele- och bredbandsräkningar för att operatörerna ska submitta datan till myndigheten, vilket ju kan ses som en slags skatt.)

Man väntar ju med spänning till den planerade och efter mycket gråt och tandagnislan införda kontrollstationen 2010. Med all rimlighet kommer man då att landa i samma slutsats som Anders Björck nu förutspår. Dvs att positiva effekter av lagen har uteblivit.

Dags att börja fundera på alternativ

Läser ett mycket bra inlägg i FRA-debatten på Rhodins blogg. Det är hög tid att höja blicken och börja se framåt. Vi som inte kan tolerera massavlyssning måste fundera på vad vi vill ha istället.

Man kan aldrig komma någon vart genom att bara vara emot saker. Man måste ha ett förslag på en lösning. Man måste liksom vara för någonting också. Något annat som på ett bättre sätt löser det aktuella problemet.

Hittills har hela FRA-debatten varit en explosion av känslor och faktum är att många av oss motståndare gör det väldigt lätt för sig, när man vältrar sig i uppgivenhet som gränsar till självömkan. Allt är skit och man känner sig bottenlöst sviken och besviken. I detta tillstånd finns inget hopp. Det finns ingen framtid.

Men det måste finnas alternativ till en lösning på de problem FRA-lagen kom till för att lösa.

Om man menar allvar i sin kritik mot massavlyssningen bör man snarast sätta spaden i marken och börja gräva efter sådana alternativ.

Vissa av kritikerna är naturligtvis mer av kritiker mot regeringen än mot själva lagen. Dessa eftersträvar ingen lösning. De vill ha FRA-lagen kvar så att de kan använda den i oppositionsarbetet och kommande valrörelse.

Statlig övermakt kan förekomma på många fler sätt än FRA-lagen. För alla oss som värnar frihet från all sådan övermakt är det dags att bli lite konstruktiv!

Kommentarsfältet är fritt. Vad kan man göra istället? Fältagenter? Militär upprustning? Ekonomiska påtryckningar? FN? EU?