Priset för de rödgrönas oenighet: 1 miljard

Vänsterpartierna kunde ju som bekant inte komma överens om Förbifart Stockholm. Därför kom man på snilledraget att låta en folkomröstning avgöra denna oerhört komplexa fråga.

Enligt Trafikverkets projektansvarige, Riggert Andersson, kommer denna manöver försena förbifartsbygget med 1,5 år och och fördyra det hela med nästan en miljard!
Läs mer hos Per Ankersjö, som också har en bra lösning för alla som tycker att detta är problematiskt: Rösta på ett Alliansparti!

Eh.. de vill STÄNGA körfält på Essingeleden?

När förbifartdebattens vågor gick som högst skrev jag ett inlägg i vilket jag ställde frågan om Miljöpartiet ville riva Essingeleden. Det är ju en logisk förlängning av förbifartsmotståndet som i korthet går ut på att koppla antalet problem till varje meter ny väg. Om man menar allvar med det så gäller ju detta även åt andra hållet – varje borttagen meter väg löser miljöproblem.

Jag fick ett par upprörda mail som tyckte att jag argumenterade ohederligt och att det var rent löjligt att dra in Essingeleden i resonemangen. Icke desto mindre föreslår de rödgröna idag, på fullt allvar som det verkar, att körfält ska stängas av på Essingeleden!
Anledningen ska vara att ”uppfostra” bilisterna.
Alltså, fundera på detta: Vänsterpartierna vill stänga igen körfält på fullt fungerande vägar som REDAN dras med stor trängsel!
Lycka till med det valbudskapet…
___

Miljöpartiet saknar trovärdig transportpolitik

Miljöpartiet skördar exempellösa framgångar i opinionsmätning efter opinionsmätning. En gratulation är på plats, de gör uppenbarligen rätt på nåt sätt. Min hypotes är dock att de kommit ganska billigt undan från kritisk granskning, det finns en hel del som många av de nya sympatisörerna antagligen skulle sätta i halsen.

Förbifart Stockholm och det allmänna bilhatet är en sak. Gilla det eller gilla det inte: vårt samhälle är konstruerat för ett visst mått av privatbilism. Det GÅR inte att bortse ifrån. Det är lika oseriöst som ohederligt att bygga sin politik på falska bevekelsegrunder. (Det är heller inte nödvändigt om du frågar mig. Bilen är toppen för vissa typer av resor och en kul hobby för många.)

Samma förhållande gäller flyget. Det finns en tydligt formulering från en Miljöpartistisk partimotion om att stoppa flyget söder om Sundsvall. Att detta uttalande nu känns för magstarkt för att tilltala latteliberalerna gör att Miljöpartiföreträdare försöker hävda att det alls inte är fråga om något förbud, utan mer en önskan/vision om att snabbtåg ska ”göra flyget onödigt”.

Önskedrömmar och fria fantasier losskopplade från all kontakt med samhällsekonomisk verklighet är emellertid dåliga beslutsunderlag för seriös politik.

Resultatet från de rödgrönas tidigare maktinnehav torde också ge en indikation på vilken vikt vi kan tillmäta Miljöpartiets snack om snabbtåg. Under de år de satt som stödparti till regeringen Persson förhandlade de till sig bland annat ”friår” (dvs en möjlighet för en välbeställd insider på arbetsmarknaden att slappa ett år för DINA pengar), men hur många meter nya spår fattades det beslut om?

Men underhållet då? Om man är spårtrafiksvänlig borde man väl i en budgetförhandling se till att järnbanorna underhålls i tillfredställande grad, så att tågen går i tid? Inte nödvändigtvis, tydligen. Underhållskostnaderna tilläts uppgå till ca 80:- per km och år. Ungefär hälften av vad som läggs i våra nordiska grannländer.

Ytterligare mer obegripligt är att Miljöpartiet är EMOT en avreglering av svensk järnväg! En åtgärd som kan föra nytt kapital och nya idéer tillsammans med de nya aktörerna på de svenska banvallarna. Förvisso helt i enlighet med Miljöpartiets i övrigt socialistiska idéer om statliga riskkapitalfonder, tobinskatt, medborgarlön, räntefritt samhälle och löntagarfonder. (Se tidigare bloggpost om Miljöpartiets politik enligt deras eget partiprogram.)

Läs även Maud Olofsson och Andreas Carlgren som idag skriver på SvD Brännpunkt om Miljöpartiets planerade framfart i din plånbok om de får chansen, Helen Törnqvist och Per Ankersjö.

Hos Magnus Andersson står att läsa mer om vänsterns totala haveri i infrastrukturfrågan och han tipsar även om DN Debatt där infrastrukturminister Åsa Torstensson skriver tillsammans med finansborgarrådet i Stockholm, Sten Nordin (M), om hur vänsterpartiernas förbifartsdebacle påverkar hela landet.

Förbifart-Sahlin olaglig?

Redan igår kunde man läsa hos Johan Ingerö att den rödgröna kringfartsmanövern runt det för dem oöverstigliga hindret Förbifart Stockholm antagligen inte är förenlig med svensk grundlag.

Detta bekräftas idag av TT som talat med jurister och statsvetare. Professor Folke Johansson vid Göteborgs Universitet, expert på folkomröstningar, avfärdar det hela som en ”absurditet”. Ett ord som kan bli ganska användbart i rödgröna sammanhang det närmaste halvåret. ;-)
Kolla in Jatillförbifarten.se och Facebookgruppen med samma namn.
Alliansen går framåt och de rödgröna backar i opinionen. Det finns väl en del i ovanstående som tyder på att det kommer att bli en allt vanligare nyhet…

Rödgrönt förbifartshaveri

Alla som vill flytta den passerande trafiken från Stockholms innerstad, och samtidigt knyta ihop två intressanta stadsdelar med allt vad det innebär för kulturutveckling, trivsel och arbetskraftsutbud, gör klokast i att rösta borgerligt. Tycker man dessutom att miljön är viktig kan man välja Alliansens gröna röst, Centerpartiet.

Eftersom de rödgröna inte lyckats komma överens om förbifarten skjuter man beslutet på framtiden och ansvaret på stockholmarna. (Notera att alla boende på andra orter som i jobbet eller på fritiden måste passera Stockholm inte får något att säga till om i detta.)
Spårtrafik är toppen. I vissa fall, på vissa sträckningar. I andra fall passar bilen bättre. Storstockholm sprider sig över ett stort och ganska glesbefolkat område. För att det ska vara ekonomi i att bygga pendeltåg krävs en viss befolkningsdensitet, men det verkar inte störa miljöpartisternas fantasier.
Genom Centerpartiets försorg har förbifarten genomgått en rejäl miljöanpassning med tunneldragning under känsliga kulturmiljöer. Kollektivtrafik kommer att gå på leden.
En nackdel med spårtrafik är att det kostar oerhört mycket att anlägga. De rödgröna nämner inte hur mycket spår man får för pengarna. Inte heller vilka miljöproblem de nya spåren kan komma att generera. Vem vill ha ett pendeltåg dundra förbi kring husknuten? Räkna med långa och komplicerade tillståndsprocesser med ständiga (och antagligen berättigade) överklaganden.
Vi (den nuvarande majoriteten) bygger både spår och väg. Vi satsar pengarna där de gör som mest nytta. Det innebär bland annat den största satsningen på spårtrafik sedan tunnelbanan.
Under alla år som Miljöpartiet satt som stödparti till Socialdemokraterna fattades inte beslut om en enda meter räls! Tvärtom monterades underhållet ner till nivåer som har inneburit stora problem och haverier, en situation som den nuvarande regeringen tvingats ta tag i och lösa. (Däremot baxade man igenom idiotreformer som t ex ”friår”.)
Läs även Albin Broman och Per Ankersjö.

Besked från (S) – Det blir förbifart?

Mycket glädjande kan man nu konstatera att Socialdemokraterna har förhandlat klart med Vänsterpartiet och Miljöpartiet om Förbifart Stockholm.

Visserligen med en smula ovanlig förhandlingsmetod (överkörningsmetoden, liksom) som man säkert skulle ha synpunkter på om man var samarbetspartner med dem.
Men det är ju lyckligtvis inte mitt parti! :-)

JA till förbifarten!

Allianspartiledarna skriver idag på DN Debatt om att finansieringen till förbifart Stockholm är klar. Mycket glädjande.

Förbifarten kommer att binda ihop två intressanta delar av Stockholm, med allt vad det innebär i form av möjligheter till jobb, kultur och socialt umgänge.

Med bil och buss kommer man lätt och smidigt kunna ta sig från den ena sidan av stan till den andra. Trafik som passerar Stockholm slipper köra in i stan och vi som bor här slipper den trafiken nära inpå.

Visst kommer förbifarten att öka den totala trafikvolymen. Tillväxt kallas det och jag är FÖR! :-)

Du har väl inte missat www.jatillförbifarten.se? Där hittar du matnyttig information om förbifartsprojektet ur centerperspektiv.
Läs även min gode vän, tillika världens längsta landstingsråd, Gustav Andersson (C) om saken.

Utvecklingsfientligheten säljer

Uppdag granskning har tydligen granskat förbifarten i kvällens program och kommit fram till att utvecklingen mot miljöbilar inte går lika fort som vi vill. Gäsp.

För det första får man väl konstatera att det inte skulle blivit något vidare bra tv om ansatsen var att miljöbilarna faktiskt visst kommer att komma fram i rask takt. (och alldeles säkert inget uppdrag granskning)

För det andra så ger ju varken miljöbilsskeptiker eller förbifartsmotståndare av andra skäl några konkreta alternativ till förbifarten. Med samma logik som de resonerar om ledens miljöeffekter skulle vi alltså kunna riva essingeleden och därmed uppnå miljöförbättringar.

Och varför stanna där?

Johanneshovsbron, Söderledstunneln, Västerbron?

Nynäsvägen, Örbyleden och E4:an borde ju rimligtvis rivas med stora miljövinster som följd?

Anledningen att det första argumentet inte håller är att den rena ekonomin (utan subventioner eller förbud) talar för miljöbilar. Elbilar är redan idag mer ekonomiska för ägaren än bensindito – allt annat lika – eftersom energikostnaden är mycket lägre. Med den snabba prisutveckling (och tekniska förbättringar) som as we speak sker på batterisidan ökar bara fördelarna mer och mer. När det blir så mycket billigare att åka på el och när batteripriserna minskat så att elbilarna inte ens är dyrare i inköp, så kommer antagligen de flesta att välja en eldriven bil för pendlingsresor.

SIKA litar jag verkligen inte en sekund på. Det är från början till slut en myndighet endast skapad för att ge jobb åt miljöpartister som en eftergift i en budgetförhandling. De agerar i praktiken en tillväxtfientlig tankesmedja och gör det för skattepengar.

Läs även Per Ankersjö och Magnus Andersson (som kommenterar SVT-programmets minst sagt dubiösa arbetsmetoder).

Miljöpartiet fattar inte företagandet

Mycket ska man läsa innan ögonen trillar ur. Miljöpartiet gör idag på SvD Brännpunkt anspråk på att bli ett småföretagarparti. Lycka till.

Man tillhör trots allt det regeringsalternativ som vill chockhöja inkomstskatterna, återinföra förmögenhetsskatten, absolut inte under några som helst omständigheter diskutera arbetsrätten (Om det diskuteras, så handlar det om att ”förstärka LAS”, vilket i praktiken kan innebära att facket blandas in i anställningsbesluten).

I sitt partiprogram förordar man tobinskatt, räntefritt samhälle och löntagarfonder.

Miljöpartiets track record när det gäller att ställa till det för företagare i allmänhet och småföretagare i synnerhet är magnifikt. ”Friår”, som urholkar arbetsutbudet. En miljölagstiftning som gör näringsidkare rättslösa. Man är kategoriskt emot viktiga infrastrukturprojekt.

Det finns miljödomar mot småföretagare om böter på tiotusentals kronor för att man har åkt till återvinningsstationen med ett lysrör utan att ha föranmält detta till kommunen.

Skaderekvisitet förhandlades bort, så att polisen kan göra husransakan vid ”miljöbrott” även om miljöbrottet bara består i administrativa formaliteter.

En ICA-handlare på en liten ort i mellansverige glömde en månad att lämna in uppgiften om vilka köldmedium som fanns i butiken. Det var alltså inte fråga om någon förändring, utan en deklaration om att ”Ja, jag har fortfarande 22 liter köldmedium i mina anläggningar, precis som de 12 senaste månaderna och jag planerar att ha 22 liter köldmedium ett par år till om inget oförutsett inträffar”.

Nu inträffade tyvärr något oförutsett. Åklagaren konstaterade att ett Miljöbrott begåtts i och med att uppgift inte lämnats. Polisen gjorde inte bara husransakan, utan hämtade in företagaren i fråga för förhör mitt på dagen från butiken. (sic)

Om det beror på att företagaren blev knäckt, om människor inte längre ville handla av någon som hämtades av polis (och därmed måste vara en skummis), eller om det var en kombination av dess båda är väl svårt att säga, men 6 månader senare fick butiken slå igen.

Ett industriföretag i västsverige bokförde sina utsläppsrätter på fel konto och fick böta 19,5 miljoner. (Märk väl: ingen skada mot miljön hade skett – misstaget var helt och hållet administrativt.)

Miljöpartiet är bra på migrationspolitik, men är helt värdelösa på miljöpolitik. Överbud och lika meningslös som kompromisslös ”miljöpolitik”, som företrädesvis konstrueras för att blidka det mäktiga lobbyorganisationer som profiterar på människors miljöengagemang.

Värre är man dock på företagarpolitik. Man drar sig inte för att föreslå saker som statliga riskkapitalfonder för politiserad styrning av entreprenörskapet.

Alla som har någon insikt i entreprenörskapets väsen vet att det inte låter sig styras. Det är en ren och oförfalskad underifrånkraft. Enskilda människor som bryter mot konventionerna, vänder upp och ned på allt och provar något som i andras ögon verkar helt galet, men som en gång på tio eller kanske en gång på hundra visar sig funka.

Sådant kan inte kommenderas fram, utan måste växa fram underifrån. För att det ska ske behövs frihet. Frihet för tankar och idéer och framförallt ekonomisk frihet. Fri ekonomi. Kapitalism. En allmän känsla i samhället att det faktiskt är OK att folk blir rika på att arbeta.

Är man beredd att sätta ned foten om kapitalismens principer och företagarens rättigheter mot staten och facket (rättssäkerhet även när det gäller miljöreglerna, t ex), kan man som småföretagare (som jag själv är sedan många år) ta dem på allvar.

Tills dess är det mest fråga om substanslöst svammel.

Läs även Ankersjö.

Älska bilen – hata utsläpp


Bilen på bilden är en av de första skisserna till den vackraste bil som någonsin byggts – Maserati Khamsin.

Den är i sig inte särskilt miljövänlig, men det var ju liksom inte bilarna på den tiden. Hursomhelst är den vansinnigt vacker och jag hoppas på att äga en någon gång.

Per Ankersjö och Gustav Andersson slutreplikerar på SvD Brännpunkt idag om förbifarten. Det verkar inte som att vi kommer att komma överens med Miljöpartiet om förbifarten och det är inget konstigt. Vi tycker helt enkelt olika ibland.

Tycker dock att det är synd att Miljöpartiet inte vill (eller kan) presentera ett alternativ.

Ett växande Storstockholm behöver infrastruktur. I samband med utbyggnad av sådan uppnår man en positiv effekt genom ökade kommunikationsmöjligheter och negativa effekter i form av miljöslitage.

I denna debatt kritiserar Miljöpartiet förbifarten utifrån dess negativa effekter.

Hederligt vore att debattera det i relation till ett eget förslag med positiva och negativa effekter som kan jämföras med förbifarten.

Men man är – tyvärr i vanlig ordning – bara emot.

Läs även Oscar Fredriksson.