Betyg och skriftliga omdömen på partiledarna efter dagens debatt

Håkan Juholt

Detta är Juholts medium. Med tanke på omständigheterna gör han en otroligt stark insats. Han sa dessutom något som antagligen också tilltalar även väljare utanför den hårda kärnan: ”Näringslivet är inget särintresse.” Jag gillar inte mycket annat av det han säger, men han levererar det han säger på ett starkt och … tja, självsäkert sätt. Imponerande. Betyget blir 4-.
Jonas Sjöstedt
Den nya vänsterledare gör överlag en habil insats. Debattstilen är resonerande och sympatisk, med enstaka blixtrande klasskampsutfall främst i replikerna. Tycker att det passar bra med det breda spektrum Sjöstedt riktar sin retorik. Såväl regering som övrig opposition får kniviga frågor, vilket befordrar retoriken till samhällskritik. Betyget blir 3+.
Fredrik Reinfeldt
Statsministern ger ett stabilt och seriöst intryck. Det känns ärligt talat inte som att någon kan utmana honom om rollen som statsminister. Kanske han kunde slipa lite på formuleringarna och jag skulle personligen vilja höra mer visioner, men Reinfeldt gör jobbet. Betyg, 4.
Annie Lööf
Annie har den bästa politiken, men är alldeles för slarvig i leveransen av replikerna. Sväva på ”molnet”? Sådana små misstag urholkar kraften i de goda argument hon har. Anförandet är mycket bättre, men borde kanske ha varit mer fokuserat kring riktig reformpolitik. Eller åtminstone känts så. Har svårt att tänka mig att andra än vi Anniefans känner sig kittlade. I rollen som Centerledare är Annie främsta måltavlan för Miljöpartiet/Fridolin och precis som Maud är Annie bäst när hon blir engagerad. När Fridolin utmanar om t ex kilometerskatt och Åkesson om invandring blir Annie Lööf riktigt intressant. Annars not so much. Jag tvivlar inte en sekund på att att Annie Lööf kommer att skruva upp nivån i god tid till 2014, men idag kan betyget bara bli 2.
Göran Hägglund
Jag vet inte varför, men idag upplever jag honom som totalt ointressant. Kan inte sätta något betyg.
Jan Björklund
Leverar sina anföranden på ett tydligt och korrekt sätt, men är tyvärr alltför tråkig. Han kan inte vara mer statsministermässig än statsministern själv, så han borde leta på en bättre roll att spela. Jag tror också att det finns en viss trötthet kring skolfrågorna, ett tillstånd som drabbar Björklund som liksom gått all in där. Betyg, 3.
Gustav Fridolin
Fridolin är bra på att prata, men har liksom en lite gnällig debattstil som jag personligen har svårt för. Möjligen har andra inte det och ämnesvalen hintade om ambitioner om en större roll i oppositionen än att spela andrafiolen under Juholt. Mot bakgrund av detta hade han kunnat kosta på sig att ge ett tydligt svar på statsministerns fråga om vem som är oppositionsledare, t ex han själv. Betyget blir 3.
Jimmie Åkesson
Åkesson håller samma tal varje gång, känns det som. Jag tror att han måste hitta på någon nytt för att hålla sig intressant. Å andra sidan har han väl sin position väl inmutad i svensk politik… Jag gillar inte politiken, men Åkesson behöver inte skämmas inför sina väljare i talarstolen. Betyg 2.

Varför stänger du av kommentarsfältet, Birgitta Rydberg?

Landstingsrådet Birgitta Rydberg (FP) bemöter skärgårdslandstingsrådet Gustav Anderssons (C) kritik mot den så kallade sjöfyllerilagen. Tråkigt nog verkar inte heller Birgitta Rydberg lyssna till fakta i frågan, utan fortsätter på den sorgliga väg lagens förfäktare slagit in på.

Gustav svarar i ett öppet brev.
Birgitta Rydberg gör sig samtidigt också skyldig till två trista netikettsbrott. Dels då hon stänger sitt kommentarsfält för vidare kommentarer, något som antyder att hon inte ens själv anser att hon har på fötter. Dels då hon inte ens länkar till det inlägg hon kritiserar. Dåligt. :-/

Gästkrönika för vännerna i Folkpartiet

Jag skriver en gästkrönika i Folkpartiets tidning, nu, som handlar om politiken och den svåra kosten att låta bli att lägga sig i allting.

Tillsammans med vännerna i Folkpartiet är vi i Centern den parlamentariska liberalismens företrädare. Därmed är det vår plikt att förvara friheten och ibland måste vi försvara den från politikers framfart med fler regleringar och större utgifter.

Almedalen: Miljöpartiets dag

Miljöpartiet är först ut i årets almedalsvecka och de öppnar verkligen starkt! Med en välformulerad DN Debatt idag pekar de ut riktningen och utmanar ”skolpartiet” framför andra, Folkpartiet.

Det är tydligt att Miljöpartiet gör en sväng in i borgerliga jaktmarker och utnyttjar de förutsättningar som nu ges av att inte tillhöra en rödgrön allians. En resa som kan bli strapatsrik, då de som står vid rodret inte direkt rör sig i sina hemmavatten. Åsa Romson är miljöpartist av den gamla stammen som antagligen inte har släppt tillväxtmotståndet och Gustav Fridolin har ett förflutet som syndikalist och argumenterar ofta långt ifrån vänster. Men det behöver nödvändigtvis inte stoppa dess framfart. De gör det mesta rätt och framförallt Gustav Fridolin är den kanske allra bästa politiska kommunikatören idag.
Den mer intellektuella delen av agendan har nog Miljöpartiet lyckats sätta idag, trots larmet från Aftonbladets sorgliga haveri kring Littorins sexchattande som riskerar att ställa allt annat i skuggan. Varför detta skulle vara intressant ur ett politiskt perspektiv är svårt att förstå, men Aftonbladet satsar väl på att få smutsen att stänka över på Reinfeldt och Borg. Något de svårligen kommer att lyckas med…
Intressant om Miljöpartiet är också att den före detta folkpartistiska profilen, Micke ”Prinsen” Trolin nu outar sig som miljöpartist. Och att Svenskt Näringslivs VD, Urban Bäckström, uppmanar regeringen att närma sig Miljöpartiet för att söka majoritet i riksdagen.

Tunnelbanekonspirationen avslöjad!

Kära vänner!

Det är med stor ödmjukhet jag nu gör denna kungspudel. Folkpartiet i Stockholms läns landsting, genom Lennart Rodin, har avslöjat Stureplanscenterns hemliga agenda: vi vill ha en utbyggnad av tunnelbanan. (Upplockat från Twitter via @gustavandersson)
Japp. Sant.
Till saken hör förvisso att hemlighetsmakeriet var helt ofrivilligt från vår sida. Det är bara så att Centern tydligen inte alltid är så jäkla bra på kommunikation.
Vi vill ha tunnelbana, mer tunnelbana, bättre tunnelbana, mer service i tunnelbanan (på marknadsmässiga grunder), ökad turtäthet, tryggare och fräschare tunnelbana och gärna förtätat bostadsbyggande i anslutning till tunnelbanesystemet.
Nu tycker jag att vi vänder blad.
Se även SvD om hur vi i vår förslagenhet tydligen även lyckats dupera (M) i frågan.

Folkpartiet i Stockholm svek friheten

Jag har mycket goda erfarenheter av att samarbeta med Folkpartiet i Stockholmspolitiken. De jag har mest kontakt med i exploateringsnämnden är kloka och trevliga hedersknyfflar, tillika goda liberaler.

Varför deras partikompisar i socialnämnden resonerar som de gjorde kring remissvaret om gårdsförsäljning är inte lätt att förstå. Centern och Moderaterna gick i bräschen och ställde sig positiva till utredningens förslag. Vänsteroppositionen var emot. I det läget lägger FP och KD ned sina röster och låter vänstern vinna mot alliansen.
Att KD agerar på det här sättet är kanske inte helt oväntat eftersom de har varit emot alla typer av lättnader av de i mitt tycke omotiverat stränga regleringarna av försäljning av drycker som innehåller alkohol.
Att FP gör det är oväntat, med tanke på att de faktiskt har ett landsmötesbeslut från 2009 om att tillåta gårdsförsäljning.
Vi har ju en överenskommelse i Alliansen om att pröva om gårdsförsäljning skulle vara förenligt med försäljningsmonopolet i övrigt. (Åtminstone hade vi en överenskommelse.)
Nu finns en konstruktion som fungerar europarättsligt, så vad är problemet?
Per Ankersjö skriver om detta idag på SvD Brännpunkt.
Update: Även Peter Högberg tycker att gårdsförsäljning inte är en helt tokig idé, även om han vill ha kvar systemmonopolet i övrigt.

Centerliberalerna är en intressant diskussion

Det här med sammanslagningsdiskussionen är ganska intressant. Inte så mycket för att jag tror att någon sammanslagning kommer att äga rum, men för att det verkar öppnas många samtal kring det liberala innehållet i Folkpartiet och Centerpartiet. Något som antagligen gynnar den svenska liberalismen oavsett diskussionernas utfall.

En fråga där Centern och FP står på olika sidor i Stockholm är stadsbyggnadspolitiken. Medan Folkpartiet faktiskt gick till val på att förbjuda höga hus, har Centerpartiet på senare år med viss emfas drivit på för utveckling av staden för att kunna välkomna folk och företag. Nu senast av distriktsordföranden, tillika stadsmiljöborgarrådet, Per Ankersjö.

En annan god Centervän är Anders W Jonsson som berör det hela på sin blogg och hänvisar till Nils G Åslings intressanta Newsmillartikel som bland annat tar upp ett par tillfällen i den svenska politiska historien där center- och folkpartister hamnat på olika sidor i liberala strider.

Hursomhelst är detta intressanta diskussioner och de båda ungdomsförbundsledarna ska ha heder för att ha öppnat debatten!

Läs även Karl Malmqvist, Johan Pettersson, Annie Johansson och Emil Källström.

C + FP = Möjligheter + Risker

Efter Liberal Debatts temanummer om sammanslagning mellan de båda liberala partierna talas det en hel del om det ute i stugorna. Och visst skulle det finnas fördelar med bilda en större enhet, som på allvar skulle kunna utmana Moderaterna om initiativet och agendan.

Förutom de stora svårigheterna att få det hela till stånd, finns det också många risker med det. Det finns inga garantier för att de som nu röstar på respektive parti automatiskt går över till det gemensamma. När tidigare kärnväljare väl är ute och rör på sig, kan de hamna någon annanstans.

Sammanslagningen kommer inte att vara friktionsfri och tjäbbel och oklarheter om vad som är det gemensamma partiets politik kan driva väljare till alternativ som känns tydligare och därmed upplevs som säkrare val.

Risken är att det istället för två små liberala partier finns ett litet liberalt parti.

Det råder dessutom stor osäkerhet om vad som kommer att vara det gemensamma partiets ideologiska inriktning. Liberalismen rymmer ganska mycket och det är redan nu kamp inom våra respektive partier mellan klassisk liberalism och socialliberalism.

Om faran är framme segrar det senare och viktiga klassiskt liberala frågor som avtalsfrihet, proportionerliga skatter och avskaffande av statliga monopol får stryka på foten, till förmån för socialliberal acceptans av semisocialistiskt klaffsande i den politiska konsensussörjan.

Hellre då ett tydligt socialliberalt parti, som kan tilltala en och annan flyende socialdemokrat och miljöpartiväljare som inte kommer överens med elallergiker och flygförbud, och ett klassiskt liberalt parti som på allvar kan föra medborgarnas kamp mot statlig övermakt.

Läs även Adam Cwejman och Magnus AnderssonNewsmill, som också kommer att diskutera saken på ett evenemang arrangerat av Ohlininstitutet, Sofia Nerbrand, Hanna Wagenius, Per Ankersjö och Emil Källström.

Jag skriver i Liberal Debatt


Det senaste numret av Liberal Debatt har tema sammanslagning mellan de båda liberala partierna. Själv skriver jag om Centerpartiets och Folkpartiets likheter och skillnader, betraktat från ett medlemsmöte.

Slutsatserna är att det egentligen är ganska lika, men att vi når vår gemensamma ideologi från olika håll. (Och möjligen av olika orsaker.)
Här finns texten att läsa i sin helhet.
Adam Cwejman lyfter även frågan på sin blogg och uppmanar till funderingar och diskussioner på ämnet.

Skvallerkärringen Jan Björklund


Igår morse vaknade man av en lite speciell nyhet. Enligt en källa meddelar Ekot att Centerpartiet och Maud Olofsson ska ha fått frågan om vi ville ha kommissionärsposten och att Maud omedelbart skulle ha tackat nej för att djävlas med Lena Ek som anses annars varit aktuell.

Det må vara hursomhelst med den saken, men det verkar inte stämma överens med verkligheten. Det säger de andra som var med på mötet. Och precis när man tänker det så väcks en parallell fundering: vem i all fridens dar kan ha läckt detta?

Kommissionärsdiskussionen måste skett i det så kallade ”inre kabinettet”, dvs partiledarna och statsministerns statssekreterare HG Wessberg. Tre av fyra partiledare, Fredrik Reinfeldt, Maud Olofsson och Göran Hägglund dementerar. Den fjärde är tyst. Åtminstone officiellt.

Läs även Per Ankersjö, Stefan Tornberg och Ingrid Lundqvist.

Update: Läs även Maria Abrahamssons kommentar.