Vad gör Wanja Lundby-Wedin åt vänstervåldet i Grekland?

Det finns naturligtvis ingen skuld för Wanja Lundby-Wedin i den fruktansvärt tragiska händelse då tre banktjänstemän föll offer för det brutala blinda vänstervåld som plågar Greklands redan hårt prövade folk.

Icke desto mindre bidrar den grekiska fackföreningsrörelsen till att piska upp stämningen med strejker och demonstrationer som urartar i vandalism. Grekiska motsvarigheten till LO, GSEE, är medlemmar i Europeiska fackliga samarbetsorganisationen, ETUC, vars ordförande sedan 2007 heter Wanja Lundby-Wedin.
I ett pressmeddelande förklarar ETUC att de står bakom den pan-hellenistiska strejken. Det borde Wanja Lundby-Wedin få förklara… Grekernas situation är på randen till katastrof. Hur kan en generalstrejk hjälpa? I vilken grad tror Wanja Lundby-Wedin att fackets ”aktiviteter” bidrar till någon förbättring? Eller är detta den ”klasskamp” som vänstern önskar även här?

De rödgröna i Örebro: ”Socialism, Che och klasskrig”

Kontrasterna mot det ganska fruktbara samtalet med metallarna i Skövde kunde inte vara större än de mot den samlade vänstern i Örebro. Redan vid stationen mötte oss den lokala SSU-avdelningen med skränande talkör och plakat med bland annat texten: ”Socialismen ska segra”.

Jag såg inga fackliga valarbetare där på våghustorget, men de fanns säkert med. Det som syntes däremot var RKU, SSU, Ung Vänster och Grön Ungdom som gjorde gemensam sak i sitt hat emot företag, äganderätt och individens rätt gentemot kollektivet.
Det ska dock sägas att det var ett otroligt tryck på alliansanhängarna. Jag skulle uppskatta att närmare 2000 pers var där. Bra stämning, strålande solsken och allmänt nice.
Jag försökte tala med en Grön Ungdom som klätt sig i vit overall och protesterade mot kärnkraften, men det gick lite sådär. Jag ville liksom benchmarka den delen av den rödgröna alliansen mot den del av samma jag språkade med i Skövde och frågade vad de ansåg om fackens önskemål om säker tillgång till energi till låga priser och fick till svar: ”Det är väl dåligt?”
Nåväl. Jag ska inte gnälla. Liksom SSU i Skövde (och antagligen i Örebro) var hon inte där för att diskutera. Hon var där för att skräna. Väl så… det är hennes fulla frihet. Frågan är hur kul det är på sikt…

Vänsterns ”mordhot” inget att yvas över

På 70- och början av 80-talet sjöng nationalsocialister att de ville skjuta statsministern. Nu sjunger vanliga socialister att de vill skjuta statsministern. Gäsp. Inget att hetsa upp sig över. Särskilt med tanke på att socialisters operativitet knappt räcker till skjuta in stolarna efter sig. (Det är därför de är socialister, de vill att någon annan ska fixa saker åt sig.)

Visst är det osmakligt och säkert obehagligt för de som adresseras, Fredrik Reinfeldt och Anders Borg (båda småbarnsföräldrar) men något man får leva med.

Vänsterextremister gör nytta igen

Läser på Magnus Anderssons blogg att vänsteraktivister har tagit upp traditionen från 2006 med ”aktivism” mot Centerpartiets lokaler. Detta kan naturligtvis vara obehagligt. Förra gången krossades fönster och personalen var rädda för att avsiktligt eller oavsiktligt bli måltavla för gatsten.

Något oroväckande är att det denna gång är fråga om ett initiativ från två stora fackförbund, Handels- och Metallarbetareförbunden. Något förvånande ska sägas. IF Metall har ju faktiskt visat sig både kloka och ansvarstagande på senare tid. Inte alls som SEKO, Byggnads och Restaurangfacket t ex…
Det positiva är att alla dessa antidemokratiska attacker mot Centerpartiet snarast hjälpte oss att föra ut vår kloka företagar- och arbetsmarknadspolitik. Faktiskt i den grad att vi blev det tredje största partiet i riskdagen!
Så snälla kommunister, fortsätt gärna med klasskampen utanför Centerpartiets riksorganisation! Jag kommer gärna förbi med en termos kaffe om det är kyligt…

Sparken från McDonalds

I dagarna har det rapporterats om att en McDonaldsanställd har fått sparken för att hon spridit skit om sin arbetsplats på sin blogg. Extremvänstern tycker att detta är upprörande. Själv tycker jag att det är HELT rätt!

Om man nu tycker att arbetsuppgifterna är så tråkiga, att chefen är ett svin och att kollegorna är idioter är det väl lika så bra att man jobbar någon annanstans?

Skillnad vore om den anställde upptäckt förekomst av oegentligheter och avslöjat dem, men så var ju på inget sätt fallet. (Även om extremvänstern ju förstås tycker att privat företagsamhet ÄR oegentligt.)

Har man synpunkter är det naturligtvis smartast att framföra dem till arbetsgivaren, som då har möjlighet att korrigera det som gör att medarbetaren inte trivs. Att gnälla om det offentligt löser inga problem, samtidigt som det skadar det företag som betalar ens lön.

För ett litet företag (som de flesta McDonaldsrestauranger är) är varje anställning en stor risk. Just Donken har arbetat upp goda rutiner för personalhantering, såväl som hantering av annat, så allting fungerar antagligen bättre än på de flesta andra småföretag.

De får till och med beröm från facket. McDonalds är sveriges främsta väg in på arbetsmarknaden för unga och erfarenhet från jobb på McDonalds belönas när man senare i livet söker andra jobb.

Talang vs klasskampsdogma

Ett uppfriskande litet gräl har blossat upp mellan artisten Promoe och någon/några som kallar sig Autonoma kärnan. (Som ödmjukt nog förklarar att man ägnar sig åt ”knivskarp analys”. Inte illa…)

Jag ska inte dra några större växlar på detta – Promoe och jag är säkerligen inte överens om särskilt mycket när det gäller politiken – men ett stycke kan man inte annat än att älska:

”Ok, så du är alltså avundsjuk på att jag bor på Österlen? Och att jag har varit på Jamaica? Vad är det som får dig (jag vet att du använder ordet ‘vi’, men det är redan uppenbart att du inte för nån annans talan än din egen – jo visserligen, dina fans här bland kommentarernas kanske – men inte arbetarklassens) att tro att du inte skulle kunna göra de sakerna om det nu är det du vill?”

Det är precis detta det handlar om.

Det finns en massa tomtar som lägger enorma mängder tid och energi på att övertyga sig själva och omgivningen om förekomsten av strukturella hinder för ”arbetarklassen” att t ex flytta till Österlen eller resa till Jamaica.

Man kan ju liksom bara fråga sig vad som är mest fruktbart om man nu vill skaffa sig sådant man är avundsjuk på Promoe för? Att ägna dagarna åt klassanalys eller att utveckla sina egna talanger…

Långsiktiga åtgärder mot extremistiskt våld

I fredags byttes en god stämning kring Donners plats mot en mer hotfull dito.

En av almedalsveckans höjdpunkter är att träffa politiska motståndare för mikrodebatter, trevliga samtal och små ögonblick av samförstånd. Men det gäller naturligtvis bara så långt man kan vara överens om det demokratiska ramverket. Extrema grupper suger ut alla möjligheter demokratin erbjuder för att motverka densamma.

Så länge nynazismen mest bestått av finniga mobboffer och knäppa gamla gubbar har den i mina ögon varit helt ofarlig. Så länge texterna i deras tossiga pamfletter mest bestått av särskrivningar, stav- och meningsbyggnadsfel har det inte funnits anledning att ta dem på allvar.

Något verkar dock ha hänt. Till en ljudkuliss av ett avlägset men ständigt närvarande rotorsmatter, drog en grupp kåkfarare – hånleende åt dem som tackade nej till deras numera hjälpligt språkligt korrekta tidning – omkring i Visby och verkade njuta av att känna sig sedda.

(Hjalmar Söderberg förklarar lite varför i Doktor Glas: ”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser inför tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.”)

Jag gör på inget sätt anspråk på att fullt ut förstå deras mer än lovligt pundiga ideologiska ”teoribildning”, men det som i det närmaste kan beskrivas som ”rasanalys” är egentligen en karbonkopia på vänsterns ”klassanalys”, med en ‘sök och ersätt’ på klass/ras.

Precis som för vänstern delas människor in i grupper, varav den ena alltid har rätt och den andra alltid fel. Att det hela faller på sin egen orimlighet verkar inte störa någon av dem. I idévärlden är allt perfekt och med tillräckligt bruna/röda glasögon passar det mesta in i deras respektive modeller.

Nynazismen är ett allvarligt hot och ska tas på största allvar. Detsamma gäller deras motsvarigheter på den andra extremen.

Enligt en rapport från SÄPO och Brottsförebyggande rådet som presenterades igår visar det sig att den politiskt motiverade kriminaliteten är nästan lika stor från vänsterhåll. Detta är ingen nyhet för alla som någon gång läser en tidning eller har oturen att hamna ivägen för våldsvänsterns framfart.

Stora delar av det svenska etablisemanget har sina politiska rötter i samma mylla som dessa galningar, vilket möjligen kan förklara att vänstervåldet länge har omskrivits som mindre allvarligt än nynazistiskt dito.

Det är naturligtvis lättare att tolka vänstervåldet som ett uttryck för en i grunden ofarlig ungdomlig frustration, när man själv deltog i manifestationer mot kapitalism och USA i sin ungdom. Att man liksom ser de marxistiska slagorden som något kanske inte rimligt, men ändå i grunden fint.

Lek med tanken att det hade varit tvärtom… Att mer än hälften av den svenska journalistkåren i sin ungdom varit med i någon nynazistisk organisation och deltagit i för den saken motiverade politiska manifestationer. Hur skulle det ha påverkat rapporteringen om Sverigedemokrater och värre?

Det är onekligen dags att ta tag i den här inte särskilt trevliga utvecklingen, men det finns – tråkigt nog som vanligt i politiken – inga quick fix. Vad det handlar om är tre grundläggande saker:

1. Skolan. Med bättre utbildning blir ungarna bättre rustade att se extrema politiska rörelser som de är.

2. Föräldraansvar. Acceptera för fan inte att ungdomarna börjar halka iväg. Kan de inte hantera sin frihet på ett ansvarfullt sätt krävs inskränkningar i den friheten. Om det går så långt som polisanmälningar är det chips, cola och tonvis med videofilmer tillsammans med minst en av föräldrarna (och gärna polarna) som gäller på helgerna.

3. Polisen och rättsväsendet. Polisen har blivit bättre på att hantera vänstervåldet. Göteborgshändelserna gav dyrköpta erfarenheter, men som verkligen utmynnat i helt nya och långt mer effektiva metoder.

Man önskar att samma utveckling kunde ske när det gäller att beivra den brottslighet som ändå slinker igenom. När något blir rättssak är det för en normalt funtat ungdom det värsta som har hänt. Man vet vad man har gjort och man tror att man kommer att få sota för det. Vad händer med en ung människas syn på rättssamhället när utredningen sedan läggs ner utan vidare?

Det finns ingen försoning

Det är lätt att betrakta vänstern med ett överseende leende i mungipan. De har en annan analys. En annan världsbild. De tycker annorlunda. Man tänker att de i grund och botten menar väl. Att de – liksom liberaler – vill att världen ska bli ett bättre ställe och att alla människor ska få möjlighet att skapa sig ett bra liv.

Men efter gårdagens betraktande av demonstrationstågens budskap vete fan…

Borgare är ”as”. Liberaler är apor. Man vill ”krossa” både det ena och det andra, däribland människor som jag (som är företagare).

Visst säger man sig även vilja ”krossa rasismen”, vilket jag tycker är en bra idé. Men denna enda goda idé ställs i skuggan bakom en stor mängd förfärliga idéer.

Mycket anmärkningsvärt är Vänsterpartiets demonstrationstågs stöd för FARC-gerillan. Är det ett officiellt ställningstagande från (V) att ”FARC är folket” och att deras kidnappningar och annan terror är den del i en rättmätig kamp emot den folkvalda regeringen?

I den ädla folkkampen hölls bland många andra svensken Roland Larsson fången i två år under de vidrigaste av förhållanden.

Detta är heller ingen enskild företeelse. Våld och terror är legitima vapen i vänsterns krig mot sina meningsmotståndare. De demokratiska fri- och rättigheterna är oviktiga och till och med oönskade.

Intellektuell hederlighet och sanningsenlighet är heller ingenting man anser sig behöva bry sig om. Såväl Aftonbladets som DN:s kultursidor har stundtals låtit sig brukas som megafoner för rena lögner.

Minns hela affären med Andreas Malms förljugna attacker i DN Kultur mot liberaler i allmänhet och Johan Norberg i synnerhet. Läser idag också på Johan Ingerös blogg om hur Aftonbladets kulturredaktörer ser på journalistiska principer som dasspapper.

Den minst sagt vacklande synen på demokrati är heller inget man hymlar med. Vänsterpartiets partiledare Lars Ohly lär ha sagt följande: ”Inskränkningar i demokratiska fri- och rättigheter kan användas i arbetarklassens intresse.”

Dessa galningar har alltså inbjudits till ett tänkt regeringssamarbete i en rödgrön koalition?

Vänstervåldet förvånar ingen

Det är väl ingen som är förvånad över att den ”fredliga demonstrationen” spårade ur?

Demonstrations-”ledningen” spelar oförstående inför haveriet, men måste naturligvis räknat med extremisternas ständiga hänfallenhet till våld och skadegörelse. Något man måste ha räknat med och vägt in i beslutet att genomföra ”manifestationen”.

Mohannad Yousif som företräder ”stoppa matchen” betraktar hur våldsmännen går löst på polisbilar, kastar slangbomber och skjuter raketer mot folk (och hur en demonstrant försöker sparka huvudet av en man som försöker hindra honom från slå sönder en polisbil). Efter detta väljer Mohannad att fortsätta att ”mana till folkfest”.

Man kan ju undra vad som skulle vara huvudnumret i en vänsterns ”folkfest” mot fem Israeliska idrottsmän om de fick tag i dem?

Rasism hos polisen oacceptabel

Ser att någon kommunistblogg länkat hit och i och med det ”skräms” av liberalers tystnad kring de rasistiska poliserna i Skåne.

Det är så självklart att rasism är helt oacceptabelt att det liksom inte kändes som att det fanns något att tillföra till den debatten, men ok:

Rasism är idiotiskt, ondskefullt och oacceptabelt överallt och i synnerhet bland dem som är satta att garantera ordningen och människors säkerhet.

De poliser som hyser dessa åsikter och låter sin yrkesutövning påverkas av den är knappast lämpliga för sitt jobb och borde därför göra något annat. (Le sparque, helt enkelt.)