Forum Syd finansierar extremism

Stäng kranen till diktaturkramarna och frihandelsmotståndarna i Forum Syd och gör det NU!

Forum Syd är i högsta grad en politisk organisation med kopplingar till extremvänstern. Attac har finansierats till största del genom Forum Syd. Pengar har gått till Nordkoreas vänförening, hyllningar till diktaturen på Kuba och seminarium till stöd för flygplanskapare och självmordsbombare.
Denna fina förening anlitas av Sida för viktiga och oerhört känsliga informationsuppdrag om t ex konflikten i mellanöstern.
Det är självklart deras fulla rätt att inom lagens ramar kämpa för det de tror på, hur vidrigt man än kan tycka att det är, men det ska INTE under undra några som helst omständigheter ske för svenska skattepengar.

”Svaret på vold er enda mer demokrati, enda mer åpenhet, men aldri naivitet”

Det är svårt att skriva något som betyder något och som samtidigt inte känns helt banalt, med anledning av de fruktansvärda händelserna i Norge.

Mycket klokt har sagts kring detta, men jag tror att Markus Uvell uttrycker det bäst på Newsmill: ”Sanningen är att fruktansvärda saker kommer att fortsätta hända då och då…”
Inget öppet samhälle kan bygga bort alla risker. Fria människor är fria att tänka även destruktiva tankar. Tydligen har den svenska justitieministern, Beatrice Ask, sagt att det nu är läge att överväga mer övervakning på nätet. Mycket sorgligt och en flat kapitulation inför det fria samhällets motståndare.
Lärdomen kanske istället borde vara att en kompetent, effektiv och lokalt belägen poliskår hade kunnat ingripa snabbare och kanske inte hindrat tragedin, men minskat dess omfattning betydligt.
Pinsamt och ledsamt är också Sverigedemokraternas skamlösa försök att plocka billiga poäng på katastrofen. Den enda trösten är väl att deras neddragna brallor skapar avsmak för en och annan potentiell sympatisör.
Lika usla som SD är, lika stor visar sig Jens Stoltenberg. ”Vedergällning genom mer demokrati” platsar bland de bevingade ord som uttalats av historiens största politiska ledare.

Anständighetens gränser


Detta handlar inte om politik. Det är helt vanliga kriminella hot från personer med någon slags empatistörning. De kanske har haft en taskig barndom, kanske finns någon diagnos i bakgrunden. Vad vet jag? Jag bryr mig inte heller… I den mån hoten kan tas på allvar får man hoppas på att polisen gör sitt jobb.

Mer vänsterterror än islamistisk dito

Just nu står Jimmie Åkesson i talarstolen och ljuger. Den allra lägsta, men också sorgligt effektiva, politiska kommunikativa metoden, är att utnyttja människors rädsla för det okända. Ta fasta på små antipatier mot grupper, bejaka, stimulera och mata sådana känslor tills de väcker sig starkare än förnuftets motkraft.

Om man bryr sig om säkerheten mot terrorism, borde man också bry sig om fakta i frågan. Den islamistiskt motiverade terrorn är (lyckligtvis) mycket liten i Europa. Den är t ex mycket mindre än vänsterextremistisk terror. Den är problematisk inte bara för att den är 40 gånger större; rättsväsendet lyckas inte lagföra särskilt många av dem. Möjligen eftersom man i debatten överdrivit de läskiga musselmanernas förmodade nedärvda benägenhet till våld och terror och därför nedprioriterat annan hotfull extremism.
DN har en bra figur på detta idag.

Socialdemokrat vädjar: Rösta borgerligt

Socialdemokraten Björn Isberg skriver hedervärt och modigt på Newsmill om den bästa taktiken för att mota Sverigedemokraterna i grind: rösta på alliansen, även om det ”svider i de röda delarna av hjärtat”.

Detta är – mina vänner – fråga om ärligt och hederligt engagemang för alla människors lika värde av lika sällsynt som välkommet slag.
Läs även Per Ankersjö på samma tema.

Extremistpack i angrepp mot CUF

CUF är ett förbund med en aggressiv reformagenda, med svenska mått mätt. Magnus Andersson är, precis som sin företrädare, orädd och frispråkig. Det får konsekvenser. Det gör ont att ta ställning, men det är så enormt viktigt att man gör det. Annars knöglas demokratin ihop till en liten skrutt av tjänstemannavälde (och uppgörelser mellan LO/(S)-regeringar) vad beträffar allt som betyder något, och meningslös symbolpolitik för allt som inte gör det.

Men att vara frispråkig, att säga sin mening, förklara varför man tycker som man gör och debattera mot sådana som tycker annat faller dock inte alltid i god jord här i mellanmjölkens förlovade land.
Byggnadsarbetareförbundet är ett exempel på en maktinstitution som CUF utmanat i olika omgångar. Det stör dem så vansinnigt att bevisas ha fel att de bubblar över. (Ibland i totala haverier som när Hans Tilly anklagar Fredrick Federley för att vara högerextrem.)
För inte så länge sedan ryckte ett par Socialdemokratiska ledarsidor ut till den mäktiga svenska arbetarrörelsens försvar. En ungdomsförbundsordförande skulle krossas, alla medel tillåtna. Till och med rena lögner och falska citat.
Vänsterextremister har hotat och vandaliserad Centerpartiets och CUF’s lokaler i olika omgångar. Nu finns det någon extremnationalistisk rörelse som sprider sin skit genom att kopiera CUF‘s kampanjmanér och vandaliserar C-lokaler.

Vänsterextremister gör nytta igen

Läser på Magnus Anderssons blogg att vänsteraktivister har tagit upp traditionen från 2006 med ”aktivism” mot Centerpartiets lokaler. Detta kan naturligtvis vara obehagligt. Förra gången krossades fönster och personalen var rädda för att avsiktligt eller oavsiktligt bli måltavla för gatsten.

Något oroväckande är att det denna gång är fråga om ett initiativ från två stora fackförbund, Handels- och Metallarbetareförbunden. Något förvånande ska sägas. IF Metall har ju faktiskt visat sig både kloka och ansvarstagande på senare tid. Inte alls som SEKO, Byggnads och Restaurangfacket t ex…
Det positiva är att alla dessa antidemokratiska attacker mot Centerpartiet snarast hjälpte oss att föra ut vår kloka företagar- och arbetsmarknadspolitik. Faktiskt i den grad att vi blev det tredje största partiet i riskdagen!
Så snälla kommunister, fortsätt gärna med klasskampen utanför Centerpartiets riksorganisation! Jag kommer gärna förbi med en termos kaffe om det är kyligt…