Nu ska spaden i marken – Nya Slussen

Politik handlar inte sällan om att väga olika värden mot varandra och försöka hitta en linje som fungerar och som följer en principiell tråd. I kommunpolitiken blir det väldigt tydligt, inte minst i de ärenden vi hanterar i exploateringsnämnden, som jag sitter i.

Ofta är många känslor inblandade, även vid ganska enkla ärenden. En ny markanvisning kan ge bostäder, jobb, förskoleplaster och möjligheter till kulturutövning, men samtidigt tar man bort en yta där någon lekte som barn.
Nya Slussen är kanske det största ärende vi har haft och känslostormen står i proportion till projektets omfattning. Det är ett avancerat pussel som ska läggas och ändrar man på något får det återverkningar på andra tänkta delar av stadssystemet.
Det finns de som alls inte vill ändra på någonting, som vill ha gamla slussen kvar, några vill ha en helt annan lösning och pekar på enskildheter som de tycker skulle kunna vara bättre än det förslag som ligger, men inget av de alternativ som presenteras är så välunderbyggt som det som staden efter snart 20 år har vaskat fram. Ganska långt därifrån, faktiskt.
Min uppfattning är att förslaget till Nya Slussen är riktigt bra. Jag älskar busslösningen i katarinaberget, med direktanslutning till tunnelbanan, den som sitter i trappan ner mot sjön med sin lunchmacka kommer att ha solen i ryggen från vårdagjämning till höstdito. Parken under katarinahissen blir ett välbehövligt grönt inslag på väg ner till kajen för pendlingsbåtar.
Allt detta blir möjligt, samtidigt som ett fungerande trafiksystem kommer på plats. En annan mycket viktig funktion som man inte tänker på är utflödet från mälaren. Kapaciteten MÅSTE ökas för att inte riskera översvämningar och det tar Nya Slussenförslaget hänsyn till.
Det vore koolt om man kunde ta den vattenkraften tillvara, men det får bli en senare fråga. Nu ska spaden i marken! Ikväll ska beslutet tas på fullmäktige, Insha’Allah…
Per Ankersjö, Yimby/slussenmyter, Folkpartister som är emot.


Update: Läs även detta inlägg om ”kulturslussen”.


Update II: Nähepp. Oppositionen begärde minoritetsbordläggning. Ärendet uppskjutet till den 12 december.

Tunnelbanan del i ny stadsbyggnadsdoktrin

Idag står det att läsa i SvD om att det råder oenighet inom Alliansen i Stockholm om tunnelbanans utbyggnad. Socialdemokraterna vill gärna ta plats i frågan och erbjuder möjlighet till ”förutsättningslösa diskussioner” över blockgränserna.

Man ska ha i minnet att Socialdemokraterna i opposition nu liksom är för allting som kostar pengar och tunnelbana kostar en jäkla massa pengar.
Jag tror att man behöver se Stockholms infrastruktur och stadsbyggnad på ett sammanhållet sätt. Vi behöver bygga fler bostäder och vi måste planera för tillväxt. Stockholms näringsliv ska ha goda möjligheter att utvecklas utan onödiga hinder.
Tunnelbanan är inte alltid superkul i rusningstrafik, men den sväljer väldigt stora trafikvolymer och klarar belastningstoppar på ett helt annat sätt än andra trafikslag. Den är också mycket miljövänlig. Med ökad kapacitet i tunnelbanan får vi undan en massa trafik från gatorna, vilket skapar utrymme för cyklar, bilar och bussar att ta sig fram.
Med en bra politik för tillväxt ökar också möjligheterna även till dyrbara investeringar, som exempelvis utveckling av tunnelbanan.
Jag tror att vi – som en del i en ny sammanhållen politik för tillväxt i Stockholm – behöver föra in en effektivitetskomponent i prissättningsmodellen för exploateringar. Exempelvis borde ”Fill-in” (förtätning), och nyexploatering med hög densitet (i den mån luckor finns), i närhet till tunnelbanesystemet stimuleras genom en generell, lättbegriplig och rättssäker nedsättning av köpeskillning/tomträttsavgift för exploatören.
Det finns säkert många aspekter av detta och frågan behöver stötas och blötas med förvaltningens experter (och förhandlas i Alliansen), men jag lovar att återkomma i frågan.
När det gäller tunnelbanan tror jag att det vore att stort misstag att inte låta den koppla an till nya Karolinska. Nu när vi bygger landets finaste sjukhus måste vi göra det lätt för folk att ta sig dit!

Strandparken och tennishallen

De senaste dagarna har vi som är ledamöter i exploateringsnämnden fått en hel del mail om tennishallens vara eller icke-vara i Kristinebergs strandpark. Anledningen var att det fanns ett ärende om en tidig markanvisning till dagens nämndsammanträde.

Efter att ha diskuterat frågan på vårt alliansgruppmöte förra veckan kom vi fram till att vi borde köra detta ett varv till innan vi fattar beslut. Ärendet drogs därför tillbaka.
Mot varandra står två olika värden. Å ena sidan finns möjlighet att skapa ett fantastiskt stadsrum, en park mot sjön som öppnar för rekreation och andningspauser, och som släpper himmel och hav långt in bland husen.
Å andra sidan behöver folk någonstans att spela tennis.
Det är en nöt att knäcka och det har varit många turer fram och tillbaka, men ibland kan utmaningar vändas till möjligheter och samarbetsklimatet mellan såväl majoritetens partier som mellan politiken och förvaltningen är verkligen mycket god, så förutsättningarna saknas inte.
Återkommer i ärendet, som också uppmärksammas i DN.

Utveckling kräver politiskt mod

När jag accepterade nomineringen till att representera Centerpartiet i Stockholms stads exploateringsnämnd förstod jag att det antagligen inte skulle vara någon helt bekymmersfri resa att förverkliga våra politiska mål om ökat byggande i allmänhet och ökat bostadsbyggande i synnerhet.

Politiska värden krockar med varandra vid varje förändring av markanvändning i staden. Det är alltid någon som berörs negativt.
Om detta skriver Magnus Andersson, Centerpartistiskt kommunalråd i Solna på DN Debatt idag.
Det krävs, som Magnus skriver, politiskt mod för att stå upp för utveckling och framtid. För det ligger i konflikten en rent strukturell problematik: Ett enskilt exploateringsärende gynnar oftast många, men ganska lite per person. Samma ärendes negativa sidor upprör få, fast mycket.
De 300 000 människorna i bostadskön är säkert glada över projekt som gör kön kortare, men de är inte de som mailar och ringer nämndens ledamöter. Oftast är det de 14 som tycker att den nya markanvisningen hotar att rubba deras cirklar som syns och hörs i debatten.
Under sådana förutsättningar prövas varje folkvalds karaktär.

Fler bostäder i Stockholm

Med denna eftermiddags premiär för exploateringsnämnden måste man väl anse att den kommunpolitiska debuten för min del är begången. Det viktigaste beslutet som fattades idag var antagandet av årets verksamhetsplan för exploateringskontoret. En mäktig lunta med riktlinjer för stadens utveckling.

Den enskilt mest angelägna uppgiften för alla oss som på ett eller annat sätt arbetar med exploateringsfrågorna, tycker jag är att möjliggöra ett utökat bostadsbyggande. Redan i år ska vi enligt verksamhetsplanen anvisa platser för flera tusen lägenheter och under mandatperioden är målet 15000.

När det gäller planering av nya hus, bostadshus och andra, blir det ofta en del klagomål. Och med viss rätt. Vem vill ha lastbilar, lyftkranar och byggdamm hemma på sin gata? Man måste dock höja blicken ibland och se fördelarna.

För det första måste alla de som behöver någonstans att bo i Stockholm få en rimlig chans att skaffa ett hem som passar dem. För det andra finns det stora fördelar med förtätning för de redan bosatta.

Med fler människor i närområdet finns också ett större kundunderlag till det lokala näringslivet, vilket gör att fler lokala butiker och andra företag kan finnas. Alla de som tycker att det var tråkigt när grannskapets apotek lades ned, kan se fram emot goda chanser att ett nytt öppnar i takt med att fler grannar flyttar in.

På samma sätt kan inflyttning göra att det finns underlag för mer lokal kommunal service. Bibliotek, t ex. En kanske ännu större fördel är ju att vi blir fler som betalar kommunalskatt, så att den inte behöver vara lika stor för var och en!

Ledamot i exploateringsnämnden

Gårdagens nomineringsstämma i Stockholmscentern, på vilken de kommunala uppdragen skulle fördelas, måste beskrivas som en stor framgång för förnyelsen. Många unga, en hel del relativt nya och huvudsakligen stabila liberaler kommer att representera Centerpartiet i nämnder och styrelser i Stockholms Stad.

Själv blev jag vald till ledamot i exploateringsnämnden. Ett fantastiskt intressant uppdrag av flera skäl. För det första är näringslivets möjligheter till kreativa och nyskapande etableringar av högsta vikt för stadens både ekonomiska och kulturella utveckling. För det andra finns det uppenbarligen ett visst behov av ideologiska diskussioner kring ansvarsfördelningen mellan politiker och medborgare.
Min företrädare på posten är Christer Mellstrand, min ordförandekollega i Stureplanscentern, som blir ledamot i trafiknämnden och dessutom tar över ordförandeklubban i Stockholm Parkering.
Det var för övrigt en hel del avdelningskompisar som blev valda till uppdrag. Mer om det på Stureplanscenterbloggen inom kort!
Har du idéer om eller synpunkter på vad jag bör driva i exploateringsnämnden så får du väldigt gärna dela med dig av dem! maila till johan@johanhedin.se