Abir vs Wibe i Studio Ett, kl 17

Idag kl 17 i Studio Ett, debatterar min favoritkandidat, Abir Al-Sahlani, mot Junilistans Sören Wibe om EU’s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik.

Tillsammans är vi 497 miljoner människor i unionen. Större än USA och Ryssland tillsammans.

Abir‘s tal om ”den goda stormakten” är fullt relevant, för vi ÄR en stormakt med allt vad det innebär av både möjligheter att agera och det ansvar som följer av att ha dessa möjligheter till sitt förfogande.

Det finns dem som tycker att EU inte ska ”blanda sig i” konflikter runt om i världen. Att det inte berör oss. Det är ett oerhört kallt och cyniskt synsätt som bland andra Sören Wibe ger uttryck för.

Jag ska inte hänfalla till målande beskrivningar om hur eländet och förtrycket ser ut; det kan de flesta säkert föreställa sig. Vi i Europa kan och bör hjälpa alla dem som under svåra umbäranden och risk för sitt liv kämpar för mänskliga rättigheter, demokrati och marknadsekonomi.

Utan heder i Tyrolen – rena lögner i (S)-kampanj

Socialdemokraterna återtar mark i den senaste opinionsmätningen. Och det vore väl konstigt annars. Inget annat har parti har något som påminner om de krafter man har till sitt förfogande när man mobiliserar hela fackföreningsrörelsen. De som föredrar ”fackligt arbete” framför sitt vanliga jobb, ställer upp som lydiga drönare och marscherar i den takt som Rörelsen har bestämt.

Detta tar sig ett och annat märkligt uttryck. Tydligen tänker Byggettan åka till Vaxholm den 28:e maj för att föra någon slags perverterad kampanj för ”den svenska modellen” och försöka återta bilden av sig själva, som befläckats svårt av de äckliga tilltag man gjorde sig skyldig till i samband med att de skrev ”Go Home” till Lettiska byggnadsarbetare (som helt lagligt och med kollektivavtal i sitt hemland hade vunnit upphandlingen om skolbygget).

För den som ändå tycker att de där Socialdemokraterna inte bara består av rasistiska fackpampar, finns en mängd fler skäl att låta bli att rösta på dem. Ett av de viktigaste är kanske deras oblyga bedräglighet i sin kommunikation.

Hos Johan Ingerö läser jag om det lägsta av det lägsta när det gäller ”politisk kommunikation”. Citattecknen sätter jag dit, eftersom det inte handlar om politik och att det mer är propaganda eller demagogi än kommunikation:

I en annons så ställs (en kraftigt retuscherad) Marita Ulvskog mot en fransk moderat. Av annonsen ska man tro att Socialisterna vill avskaffa CAP och att Moderaterna vill ha det kvar.

Detta stämmer inte! Det är inte sant. Tyvärr är Socialdemokraterna så kalla att de helt enkelt räknar med att deras kärnväljare ska sakna kunskap om detta.

En annons med Gunnar Hökmark och en fransk socialist skulle uttrycka samma sak. Fast med större trovärdighet. Hökmark är sedan länge en tapper kämpe för frihandeln, medan Marita Ulvskog som gammal Maoist knappast är någon större anhängare av handel, vare sig inom unionen eller mot omvärlden.

Man tycker att journalistiken borde kunna lägga lite energi på att syna dylika bluffar, men det är väl för mycket begärt…

——————-

Kolla också in den enligt mig mest intressanta kandidaten: Abir Al-Sahlani! 3:e plats på Centerpartiets lista och i högsta grad kryssbar…

Kandidater om ölskatter och smuggling

Sveriges Bryggerier har på sin webbplats en intressant exposé över de olika kandidaterna till europaparlamentets åsikter om ölskatter, införselkvoter och vad som kan och bör göras för att minska/stoppa den kriminella försäljningen till ungdomar.

Folkpartiet var först ut och svarar väl inte så upphetsande. Moderaterna bjuder dock på en del intressanta svar. Medan Folkpartisterna svarar lite svävande ger Moderaterna betydligt tydligare besked:

Det är de höga svenska ölskatterna som är problemet. (Säger t ex unga Christoffer Järkeborn) Dock är alla av dem överens om att denna nivå inte är något som de i egenskap av europaparlamentariker har så mycket att säga till om, utan att det är en fråga för vart och ett av medlemsländerna.

Anna Ibrisagic svarar principfast och klokt angående införselkvoter: ”Egentligen borde vi inte ha några införselkvoter. Jag anser att en fri marknad bör betyda just det: en fri marknad. Jag är emot systembolaget och därför också införselkvoter.” Poesi! :-D

Det ska bli intressant att se vad de andra partiernas kandidaterna svarar.

Och krysset den 7 juni går till…

Den hårdaste, koolaste och klokaste kandidaten är utan tvivel Abir Al-Sahlani.

Jag tycker mycket om Christofer Fjellner och Gunnar Hökmark, rent ideologiskt. Jag beundrar också Anna Ibrisagic väldigt mycket för hennes unika kunskaper och kontakter och sitt benhårda arbete för ett bevarande av freden på Balkan.

Tydligen borde jag också dela många åsikter med Olle Schmidt, enligt makthavare.se’s test.

Lena Ek gjorde mycket bra ifrån sig på valkick-offen i förrgår och markerade tydligt att det är just klassisk liberalism vi ägnar oss åt i Centerpartiet. Åtminstone i Europaparlamentet. Hennes tydliga ställningstagande om att ”rörligheten är viktigare än kollektivavtal” är värt stor respekt!

Det är dock något speciellt med människor med personliga erfarenheter av praktisk frihetskamp. De har liksom kraft bakom de fina orden om fred, frihet och mänskliga rättigheter, som från andra kan kännas platta och tunna. Abir är mitt val.

عبير! كنت أفضل! أنت أفضل من الجبن.

Marita Ulvskog har rätt

Något oväntat sade Marita Ulvskog nyss i radion något som jag absolut håller med om. Hon anser att jordbruksstödet ska avvecklas och att pengarna istället ska satsas på att skapa långsiktigt hållbara jobb i Europa.

Fina fisken. Istället för att suga in en massa pengar i skatt, som sedan ska delas ut över diverse verksamheter – som för tillfället hörs mest – borde pengarna naturligtvis få stanna hos den som tjänat dem, jobbande människor, företagen och företagarna.

Det är hos enskilda individer idéer uppstår och bäst finansieras. På så vis skapas de varaktiga, hållbara, nya jobb som Marita Ulvskog önskar.

Nu menade hon kanske inte så, men det tänker jag bortse från i någon timme… :-)

Våra tester visar klart och tydligt: Abir!

Inför förra riksdagsvalet fanns det en hel del tester i vilka man kunde få reda på vilket parti man borde rösta på, utifrån de åsikter man hade i olika frågor. Inför europaparlamentsvalet har jag sett ett par som varit riktigt dåliga, men nu också en som är riktigt jäkla bra. Välavvägda, välvalda och relevanta frågor och med resultatet kommer till och med förslag på kandidater!

Det suveräna testen finns på makthavare.se en bit ner till höger (precis som undertecknad).

Mina resultat? Allra mest Centerpartist, näst mest Moderat och sedan lite Folkpartist. Kandidatförslagen är Abir Al-Sahlani, Olle Schmidt och Gunnar Hökmark. :-)

Polarn tvärs över bordet gjorde testet och blev mest moderat, men fick en intressant uppsättning kandidatförslag: Christofer Fjellner, Gunnar Hökmark och …ta-da… Abir Al Sahlani!

Hängiven kampanj ger hårdrockskryss?

Man känner igen riktig hängivna politiker på att de aldrig liksom slutar kampanja. På efterfesten i lördags fick vi som jag nämnt tidigare besök av några av Hammerfallkillarna. Abir Al-Sahlani tar givetvis tillfället i akt och sätter igång att övertyga dem att rösta på henne. Och verkar (enligt egen utsago) ha lyckats värva ett kryss! :-D

Man kan heller inte annat än älska Joacim Cans facebookstatus idag, två dagar efter festen:

Socialdemokraterna har probleeeem

Om ett år kommer riksdagsvalrörelsen att vara i full gång. Vanligtvis pytsar LO in flera hundra miljoner kronor av sina medlemmars pengar i att försöka köpa en Socialdemokratisk valseger.

Detta trots att väldigt många LO-medlemmar föredrar och röstar på andra partier.

Gårdagens nyhet om att de flesta LO-medlemmar faktiskt föredrar Fredrik Reinfeldt som statsminister framför Mona Sahlin borde rimligtvis innebära en diskussion kring lämpligheten i miljonstödet.

Men LO kommer antagligen fortsätta att kategoriskt vägra lyssna på sina medlemmar ända tills det inte finns några kvar.

Socialdemokraterna är – med eller utan LO:s medlemmars pengar – ett parti med enorma problem. Något som inte gör saken lättare är naturligtvis Margot Wallströms något otippade hyllning av regeringen för EU-arbetet.

Var ska detta sluta?

Allianskandidater till europaparlamentet

I sann alliansförbrödningsanda har jag funderat lite kring vilka som är mina favoritkandidater i de olika allianspartierna. Och har kommit fram till följande:

Centerpartiet

Abir Al-Sahlani. Redan en stor politiker med erfarenhet från såväl politiskt som praktiskt frihetsarbete. Med vapen i hand och risk för sitt liv har hon slagits mot förtryck och tyranni.

Hennes idé om EU som ”Den goda stormakten” är intressant och en bjärt kontrast mot det mjäkigt tandlösa EU som många verkar vilja ha.

Europa ska – om Abir får bestämma – med gemensam kraft kunna påverka sin omvärld. Tala med en röst och sätta ned foten mot förtryck och för det behövs ibland mer än bara diplomati. Vi talar om kapacitet och kompetens att genomföra praktiska interventioner med – om det behövs – militärt våld.

http://www.abir.se/

Folkpartiet

I europapolitiken behövs enligt min mening ”stora” politiker. Alltså sådana som kan gå in och äga ett rum, som kan domptera lobbyisterna och som inte räds att axla de stora frågorna.

Annika Beijbom från Göteborg för en tapper kampanj från en position en liten bit ner på listan.

Något säger mig att vi bör lägga hennes namn på minnet. Hon har ”star quality” och kommer att ha en framskjuten position i politiken framöver, hur det än går i valet.

Annikas blogg

Moderaterna

Christofer Fjellner är kanske den ledamot i europaparlamentet (invald 2004) som gjort det tappraste jobbet i att försvara friheten.

I oerhört viktiga frågor som frihandel, digital rights och individens rättigheter gör Christofer med hårt arbete och en hel del skicklighet stor skillnad.

http://www.fjellner.eu/

Kristdemokraterna

KD har ingen intressant kandidat. De kommer inte heller att få något mandat. För den som är lagd åt det konservativa hållet kan man istället välja någon av de konservativa kandidaterna på moderaternas lista. Hans Wallmark t ex.

Tankar kring europaparlamentsvalet

Ohoj gott folk! Det börjar bli dags att höja temperaturen inför europaparlamentsvalet den 7 juni.

En sak står fullkomligt klar. Socialdemokraterna kommer att göra ett katastrofval. Deras kärnväljare har närmast till soffan, bryr sig över lag inte så mycket om europapolitiken och många av dem är för närvarande rejält förbannade på partiledningen, vilket gör dem svårare än vanligt att mobilisera.

En taktiskt dundertabbe var också att toppa listan med folk som är EU-motståndare. Antagligen blev man vettskrämd av Sören Wibes övertagande av ordförandeklubban i Junilistan. Helt utan fog. Junilistan kommer att försvinna med en pysning detta val och väldigt få – inte ens miljöpartisterna – är numera särskilt skeptiska till Sveriges EU-medlemskap.

Vilka av uppstickarna kommer då att komma in? Piratpartiet har av allt att döma en god chans. De kommer inte att kunna göra någon politisk nytta i parlamentet, men väl ligga på och hålla den så viktiga digital rightsfrågan på dagordningen. Och det behövs ju det med.

Libertas? Nope.

F!? Trots hundratusentals (miljoner?) kronor i bidrag som de tillförskansade sig genom en mycket snillrik manöver (som i huvudsak gick ut på att för ett ögonblick låta bli att vara ett politiskt parti och därmed vara berättigad till något av de hundratals sätt för olika behjärtansvärda ideella organisationer att få använda skattebetalarnas pengar för att övertyga samma skattebetalare om att de har fel) har de inte en chans. Ett par tusen väljare på sin höjd.

Sverigedemokraterna har inte i parlamentet att göra. Dels har de fel i den enda fråga de på allvar driver. Jag tror också att de överskattar de möjligheter en plats där skulle ge. Visst finns det viss potential till större legitimitet inför kommande val, men då måste de ju leverera något! Chansen är större att de gör bort sig i det väldigt krävande parlamentsarbetet. Deras väljare konstaterar att de inte lyckades göra något åt sin fråga ens som invalda i europaparlamentet. De blir på sin höjd en ”Carlshamre” – någon som utan kunna påverka någonting pladdrar på om sin enda fråga med flortunn (för att inte säga rent knasig) argumentation tills ingen ids lyssna längre.

Finns det några intressanta kandidater att rösta på?

I nästa inlägg kommer några heta tips…