Naturskyddsföreningens uranbedrägeri

Svenska Naturskyddsföreningen åtnjuter vad man på utrikiska kallar för ”The Charm of Good Intensions”. Om man anses verka för något gott, så blir man inte ifrågasatt på samma sätt som den som anses göra något annat.

De har länge gjort vad de kunnat för att ta heder och ära av Centerpartiet i olika omgångar genom att skruva till sanningen och använda bedrägliga verklighetsbeskrivningar. Detta ifrågasätts aldrig, pressmeddelanden från naturskyddsföreningen tas ofta in i princip oredigerade utan att granskas.

Nu går det ändå för långt, när de gör en nyhet av något som så uppenbart är felaktigt. TT gör sig skyldiga till ett allvarligt tjänstefel som sprider felaktigheterna.

De har – tydligen – skickat enkäter om inställning till uranbrytning till Centerpartiets toppkandidater. De som inte svarat antas *ta-daaaa* vara FÖR.

För det första är bortfallet så stort att man inte på något sätt kan dra några som helst slutsatser från ”undersökningen”. Det råder också stora tveksamheter kring insamlingsmetoden. Jag vet inte om jag räknas till toppkandidaterna, men jag har inte ens fått någon enkät.

En skamlös lögn. Ett bedrägeri i syfte att misskreditera Centerpartiet. Det är dags att sluta ta den där organisationen på allvar. De har helt slutat upp att kämpa för naturen och ägnar sig numera på heltid åt partipolitik.

Mosaik av unken ekofascism

Stockholm är fantastiskt. Blandningen av stad och natur är magnifik, men något jag ofta har tänkt på är bristen på bra ställen att hoppa ner i allt vårt fina vatten!

Årsta holmar ligger bra till mitt i årstaviken mellan tanto och liljeholmen. I princip mitt i stan bland massor av folk med badbehov. Just är det dock en ganska menlös liten yta som mest är em fast punkt i tillvaron för järnvägsbron (broarna numera). Så behöver det inte vara.
Stockholmscentern vill låta holmarna utvecklas till en oas för stadens människor.

Naturligtvis är miljövänstern negativa.

Jag tror ärligt talat inte att granbarkborren har något emot att bo på någon ö lite längre bort från stadskärnan…

Förbjud okynnesrespirationen

Alla som följer den här bloggen vet ju att jag inte har något större förtroende för socialismen som samhällssystem. Jag har resonerat som så att entreprenörskap och kapitalism, och de naturliga mänskliga drivkrafter som för de båda samman, är väsentliga för att viktiga problem ska kunna lösas.

Inte minst miljöproblemen.

Men så i fredags läser jag en artikel på SvD Brännpunkt av två socialister som ändå kanske kan sägas ha något på spåren. De vill, om inte förbjuda, så i alla fall kraftigt minska vår konsumtion av kött. För klimatets skull.

Ja, köttätandet bidrar ju till utsläpp av växthusgaser. Kor rapar och pruttar metangas, särskilt när de käkar kraftfoder.

Vi är ju i Sverige välsignade med älvar och kärnkraft. Därför är vår elproduktion i det närmaste koldioxidfri. Att trafiken är en stor utsläppsfaktor känner de flesta till, men man kanske inte tänker på en annan gigantisk källa: Mänsklig respiration – andningen.

Syre sugs in och koldioxid vräks ut. Ajaj… Inte klimatsmart.

Vi måste självklart andas för att överleva, men precis som att dra ner på mängden kött vi äter kan vi faktiskt dra ner på antalet andetag vi tar!

Den främsta orsaken till överdriven respirativ aktivitet är naturligvis motion. Inte bara saknar motionsutövandet klimatmotiverade restriktioner i dagsläget. Det är till och med så att motion, och därtill kopplad respiration, understöds av högerregeringen genom riktade stöd till idrottsrörelsen.

Det finns en annan viktig effekt av detta. Motion anses främja ett friskt och långt liv. Det torde vara klarlagt att friska människor flåsar betydligt mer än sjuka och det faktum att vi lever längre förlänger ju också respirationsproblemen.

Den som tar sitt klimatansvar och avlider skyndsamt är en klimathjälte, jämfört med envisa klimatbovar i hög ålder som andas, äter kött och kör bil.

En annan typ av aktivitet som ger upphov till okynnesrespiration känns kanske lite generande att dryfta i publika sammanhang, men för klimatets skull känner jag mig tvungen: Sex.

Det är sällan man flåsar så mycket som när man gökar. Precis som med köttet borde gökandet begränsas till kanske 1-2 dagar i veckan. Härav minskas också barnalstrandet, vilket ju är positivt ur klimatsynpunkt. Helt i linje med Miljövänsterns strävanden. Färre människor på jorden = mindre utsläpp. Perfekt.

Om du nu efter att ha läst detta tänker dra en djup suck, ber jag dig fundera på vad det skulle innebära för klimatet om du lät bli.

Läs även Per Ankersjö och Albin Broman.

SVT driver klimatfascism

Det är så sorgligt. För alla som har ett uppriktigt miljöengagemang är det förfärligt att se hur allvarliga och komplicerade potentiella miljöproblem reduceras till att bli slagträn i vänsterpopulistisk propagandaapparat.

Värre är när detta sker med barn som målgrupp. Ännu värre är när detta sker för dina och mina licenspengar!
SVT har tydligen ett nytt barnprogram som heter MEGA. För alla oss som är tillräckligt gamla för att minnas Vilse i pannkakan, med de klasspedagogiskt riktiga figurerna storpotäten och trashanken, kan man konstatera att vi kom lindrigt undan.
I programmet MEGA ska barnen få antikonsumtionismen nedtryckt i halsen. Inte ett ord nämns – såvitt jag vet – om att den ökade konsumtionen är uttryck för tillväxt och ökat välstånd.
Att folk faktiskt får det bättre.
Att handel i allmänhet, och handel över gränser i synnerhet, skapar välstånd som gör det möjligt för människor i fler delar av världen att lösa de miljöproblem som skördar dödsoffer varje dag.
Barnen får lära sig att det är dåligt att äta kött och när de ska träffa en ”klimathjälte” får de möta en huligan från Greenpeace som ”räddar” klimatet genom att kedja fast sig i ett träd och tycka att politikerna, företagen och alla andra normala människor är jättejättedumma.
Fruktansvärt osakligt, osmakligt och helt oacceptabelt som barnprogram. Dylik smörja kan omöjligt vara förenlig med sändningstillståndets krav på saklighet och opartiskhet.
Läste om detta hos Elisabeth Thand Ringqvist som med all sannolikhet inte kommer att låta detta passera obemärkt.

Klimatengagemang eller ekofascism?

Ärligt talat var det så dumt att jag inte trodde att det kunde vara sant. Att karln i fråga vrickade tungan och sa något han inte menade. Att han var bakis, inte hade sovit på länge, hade blodsockerfall och nyligen tvingats se filmen ”Tre solar” och därför liksom tillfälligt tappat hoppet om mänskligheten.

Men tydligen menar SMHI’s egen hockeyfrilla, Pär Holmgren, att vi måste avskaffa demokratin (!) för att kunna fatta kraftfulla beslut om klimatet.

Det man skämtsamt säger om miljörörelsen verkar allt mer bli verklighet: De är som en vattenmelon, grön på utsidan, röd på insidan och med små otäcka bruna kärnor.

Samma Pär Holmgren ansluter sig (tydligen) även till de ekofascister som reser politiska krav på minskad folkmängd. Idag genom påtvingad barnbegränsning. I morgon?

Läs Mattias $venssons sidan 4 i Expressen idag och Johan Ingerös blogg.

Sverige centralt för miljökapitalism

Förbifartsdebatten plockade på något sätt verkligen fram det allra sämsta ur miljödebatten.

Från Miljöpartiet på officiell nivå debatterades ändå hederligt. Man kan helt enkelt inte acceptera den utsläppsökning som man tror att förbifarten kommer att leda till.

Till måste man dock tillägga att inga alternativa sätt att lösa trafikproblemet har presenterats och att Miljöpartister helt verkar ha missat att det faktiskt händer en hel del inom utvecklingen av både elbilar och biobränslen.

I undervegetationen förekom inte desto mindre en hel del ren civilisationskritik, gränsande till ekofascism.

En del verkar liksom anse att jorden vore en bra plats ”om det inte bara var för människan.”

Detta är – enligt min mening – inte bara en rejält jäkla pundig åsikt, utan också en potentiellt farlig sådan som inspirerar galningar till människofientlighet. Ibland med fruktansvärda konsekvenser.

Skadeverkningarna av företagarfientligheten yttrar sig på flera sätt och är i vissa stycken väldigt allvarliga. När villkoren för att göra affärer offras på miljövänsterns moralistiska altare, undergrävs förutsättningarna för tillväxt.

De politiska alternativen är ganska tydliga på den här punkten.

Vänstern gapar sig hesa om att åtgärder som ska sätta käppar i hjulet för näringslivets utveckling på punkt efter punkt, oavsett om det gäller att höja skatten för alla som eventuellt lyckas med sitt företagande, eller om det gäller att stoppa viktiga infrastrukturprojekt.

Regeringen – genom främst Maud Olofsson – står för handling i näringspolitiken. Inte genom att ösa pengar över amerikanska biljättar, utan genom att förbättra förutsättningar för företagande.

Företag, ni vet sådana som vänstern tror att de kan behandla hur som helst (eller i extremfallet inte ens önskar), löser miljöproblem as we speak. Inte alla på en gång. Men fri företagsamhet gör faktiskt svenska företag bäst i världen på miljö.

För den som är mer intresserad av vad som faktiskt åstadkoms på miljöområdet kan man i september bevista tre olika världskongresser på området.

På måndag är det stor offshorevindkraftsmässa/konferens på Stockholmsmässan med bland andra energikommissionär Andris Piebalgs och energiminister Maud Olofsson och ett hundratal skickliga företag som får det hända.

Direkt efter följer World Bioenergy Clean Vehicles & Fuels 2009 med självaste Kungen närvarande, samt bland andra den nya amerikanska ambassadören Matthew Barzun. Av allt att döma kommer han att fortsätta in på det spår som företrädaren Michael Wood stakade ut, i att sammanföra svenskt miljökunnande med amerikanskt entreprenörskap.

Tidigare i veckan ägde också en stor vågkraftkonferens rum i Uppsala. Ett område där Sverige är världsledande, tack vare framförallt den fantastiska industrimannen Billy Johansson (tidigare ABB).

Tycker man att handling och konkreta resultat är tråkiga och upplever att de krockar med den marxistiska klassanalysen får man helt enkelt sälla sig till miljövänstern…

Miljövänsterns koketteri utmanas av (C)

Stockholms miljölandstingsråd, Gustav Andersson (C), skriver idag en oerhört bra artikel på Politikerbloggen om skillnaden mellan en modern och människovänlig miljöpolitik och en moraliserande miljövänster.

Inom miljödebatten blir argumenten ofta oerhört abstrakta. Nästan aldrig utgår debatten från vad folk faktiskt gör, utan vad de borde göra utifrån någon slags ekoradikal moralism. Det kan man ju ägna sig åt om man tycker att det är kul, men det kommer inte lösa några miljöproblem.

Det finns ingen människa som vill ha dålig miljö. Men samma människor vill ha andra saker också. Möjlighet till effektiva och bekväma transporter, god mat och tak över huvudet där det också finns element att skruva upp ett snäpp när novembermörkret lägger sig.

Miljövänstern borde fråga sig om det liksom känns rimligt att människor en vacker dag kommer på att det här med att åka och hälsa på farmor, äta sig mätt och typ sova inomhus faktiskt inte är ett eftersträvansvärt sätt att leva?

Det är bara goda villkor för företagande och tillväxt som varaktigt skapar möjligheter till samhälleliga förbättringar. Miljöförbättringar och annat.

Som ett flagrant exempel på ofruktbar miljödebattslig abstraktion är Miljöpartiets blanka nej till tunneln mellan Mälarens södra och norra stränder. De redovisar ingen alternativ lösning på problemet utan är liksom bara emot i största allmänhet.

Det kanske drar ner applåder på Jordens Vänners julfest, men det duger fan inte om man aspirerar på att regera landet.

Utveckling är bra till så mycket

Något oväntat får man en inlänk från vänsterbloggaren Svensson. I ett inlägg skriver han om bilen som det frihetsinstrument det är, eller åtminstone kan vara.

Nu vet jag att Svensson och jag inte är överens om särskilt mycket annat, men vi delar åsikten att bilen är oslagbar för väldigt många av våra vardagliga transporter.

Jag gillar bilen och skäms inte på en fläck över det. Utsläpp, däremot, är inget vidare.

Ett samhälle med ett starkt näringsliv och god tillväxt förmår också att ta fram ny och bättre teknik.

Medan vissa säger nej till utveckling, tillväxt och möjligheterna för folk att få det bättre, utvecklar det ondskefulla näringslivet genom Saab i Linköping ett elflygplan.

250 blås i toppfart och laddningen räcker till en timmes flygning. Ännu naturligtvis på experiementstadiet, men det visar att det verkligen händer saker.

Om man vill.