Sven Wollter bevisar Ohlssons tes

Jag gnäller en hel del på svensk kulturproduktion. Jag tycker att stora delar av den suger rätt rejält. Särskilt film. Svenskt skådespeleri är ofta smärtsamt uselt och sällan hjälps det upp av någon kompetent regi. Det finns dock lysande undantag. Ett sådant är Sven Wollter. Det mesta han tar i blir fantastiskt bra, han är helt enkelt en alldeles briljant skådespelare.

Möjligen gör han klokt i att hålla sig till att blåsa liv i texter som andra skrivit. Idag svarar han på den uppmärksammade artikel som Bengt Ohlsson skrev häromdagen om kulturelitens slentrianmässiga vänstervurm.
Wollter lyckas med konststycket att hacka hål på sin egen argumentation ungefär samtidigt som den läggs fram. Anledningen till att konstnärer uppfattas som vänster är, enligt Sven Wollter, att konstnärer vill ”förbättra världen”. Underförstått, vänster är objektivt bättre. En självklarhet som ju alla begriper. Precis just detta resonemang var väl liksom Bengt Ohlssons tes?
Man undrar ju lite hur Sven Wollter tror att vi andra fungerar? Är det ens troligt att jag och andra liberaler vaknar upp en vanlig dag och tänker: ”Idag ska jag verkligen försöka göra världen lite sämre”?
Avlsutningsvis förklarar Wollter varför han är socialist. Han betraktar landets rikedomar som allas. (Som om dessa uppstod spontant och utan någons initiativ och hårda arbete.) Jag tror jag ska börja betrakta Sven Wollters paradvåning på strandvägen som allas. Jag flyttar in till helgen, hoppas det är OK?

Maciej Zaremba gästar stureplanscentern

Mitt förhållade till DN Kultur är lite tudelat. Varje gång man läser något av vänsterextremisten Andreas Malm (ni vet, han som tycker att världen vore en bättre plats om Iran hade kärnvapen) vill man ju bara kräkas.

Samma tidning bjuder dock ibland på oerhört intressanta och tankeväckande essäer av t ex Maciej Zaremba.

För ungefär ett år sedan hälsade Maciej på oss på den centeravdelning jag är aktiv i, stureplanscentern. Och nu på tisdag är det dags igen.

På det vanliga stället, Restaurang RepublikTulegatan 17, träffas vi vid halvsjutiden. (tisdag den 7:e alltså) för att höra mer om det som Maciej skriver om i sin artikelserie ”I väntan på Sverige”.

Jag vill också passa på att påminna om alla är välkomna på stureplanscenterns möten, oavsett partimedlemskap och ideologisk övertygelse.

DN Kultur och liberalismen

DN Kultur är så sköna. Inte en enda av de som hyllat Naomi Kleins Chockdoktrinen i DN eller på andra ställen bemöter den förkrossande kritik som Boris Benulic och Johan Norberg bjuder på i sin bok, Naomi Kleins nakenchock.

Om det är samvetet eller om man vill bevisa för omvärlden att det inte råder någon bojkott mot böcker utgivna av Timbro, publicerades igår i DN Kultur en essä av Gunnar Fredriksson om den liberala ikonen Thomas Paine som Timbro nyligen gett ut böcker av och om.

Det är ju toppen.

Inte desto mindre kan man inte hålla sig ifrån tjyvnyp mot ”nyliberalismen”, Timbro och förordet av Mattias $vensson. Jag ser fram emot att läsa $venssons replik som flaggas för på hans blogg. Men det är väl för mycket att hoppas på att man får läsa den i DN.

Kulturen är för viktig för att behandlas såhär

Vissa människor har det inte bra. Vissa har av olika skäl svårt att ta sig in på arbetsmarknaden, andra vantrivs på sitt jobb och tjänar så dåligt att de inte kan spara något och aldrig aldrig förverkliga några drömmar. En del har helt enkelt haft en jäkla otur, andra använder sitt dåliga omdöme i allt de gör och några skaffar sig missbruksproblem.

Socialismen ger en förklaring som jag på inget sätt delar, men som man ändå kan förstå att vissa tar fasta på. I det svenska skolsystemet blir man bra på arbetarrörelsens historia och det strukturella förtryck som ansågs förekomma mellan olika grupper kan med lite kreativitet appliceras på det mesta.

Man ser den fackliga kamratkampen (eller vad man kallar det) som ett ädelt och framkomligt sätt att tvinga av dem som man anser har ”roffat åt sig” det som rättmätigt tillhör den egna ”klassen”.

Några som jag dock verkligen saknar såväl förståelse som respekt för är alla dessa i vårt samhällssystem gränslöst privligierade, både gällande makt och pengar, som samtidigt ägnar sina av skattemedel finansierade dagar till att problematisera kring marknadsekonomi och förekomsten av företag.

Kultureliten sitter i knutpunkterna för informationsspridningen och filtrerar efter bästa förmåga. Varje kulturutryck som stöder den egna tesen om ”underliggande samhälleliga strukturer” eller vad det nu må vara premieras hämningslöst på bekostnad av annan.

(När såg du senast en produktion finansierad av filminstitutet eller kulturrådet som framställde en företagare på ett positivt sätt?)

Detta är problematiskt.

En sund samhällsutveckling är beroende av ett rikt kulturliv som inspirerar oss, som sätter fart på kreativiteten och som tillåter oss att drömma och fantisera utan verklighetens begränsningar, men som vare sig man vill eller inte, formar framtiden genom att ge oss idéer om vad vi kan tänka, säga och göra.

(Den första rymdfärjan hette Enterprise, tvivelsutan inspirerad av USS Enterprise från tv-serien som varje äkta libertarian älskar oproportionerligt mycket. Förövrigt tillkommen helt utan skattepengar, men älskad av miljoner världen över.)

De maktinstitutioner som präglar den svenska kulturen, återspeglas också i kulturjournalistiken.

”Vulgär” är ett ord som man hör ibland, just från dessa priviligerade socialister när någon utmanar deras emellanåt dåligt underbyggda utfall. De är vana vid att oemotsagda få säga och skriva lite vad de vill. Men faktum är väl att det är ganska vulgärt att 1. göra ett dåligt jobb 2. avfärda berättigad kritik som ”vulgär” och 3. vägra stå för det man gör.

Det är precis vad som händer i fallet DN Kultur, m fl, och Johan Norberg/Boris Benulic. DN Kultur och Maria Schottenius är väl det absolut värsta exemplet och förkroppsligar på något sätt den arroganta åsiktsmonopolismen som denna absurda kulturpolitik fört med sig.

Johan/Boris har utmanat alla de som hyllat Naomi Kleins bok ”Chockdoktrinen”, som förklarar världens allt elände med Milton Friedman och liberalismen, på debatt.

Att ingen ställer upp kan bara tyda på en sak. De har inte granskat boken på ett sätt som en kritiker bör göra. Att döma av Norberg/Benulics analys i deras bok Naomi Kleins Nakenchock, innehåller Chockdokrinen tonvis med felaktigheter, tendentiösa påståenden och rena lögner.

Om det förhåller sig så är ju kanske svårt att ta definitiv ställning till, men så länge Kleins hyllingskör gömmer sig i sakristian får man väl anta att de, jämfört med Norberg/Benulic inte har så mycket att komma med.

Om de ens läste boken. Den är rätt så lång. Och tråkig.

Kulturpolitiken är så jävla viktig. Det är så bottenlöst synd att Cecilia Stegö Chilò tvingades bort. Hon hade haft kraften och modet att utmana detta ruttna och för samhällsutvecklingen skadliga system.

Medarbetare på DN Kultur stöder Norberg!

Hehe… Koncernsyrran Expressen tar in det bemötande som DN Kultur förvägrade Johan Norberg.

Ett jäkligt intressant bemötande, förövrigt. I det kan man bland annat läsa om att Norberg fått stöd per mail från två medarbetare på DN’s kulturredaktion!

”Till och med två medarbetare på DN Kultur har mejlat mig och förklarat att de är upprörda å mina vägnar. ”

Stort av dem.

Detta samtidigt som Schottenius fortsätter att kalla Norberg för ”rättshaverist” när han har synpunkter på att lögner sprids om honom i landets största morgontidning.

Vänstern hatar Norberg för att han har rätt

Läser Bloggen Bent om Johan Norberg/DN Kultur-affären och det blir så tydligt vad det handlar om.

Visst finns det vänsterdebattörer som inte vet vad liberalism är och de kan ju kanske i ren okunskap, och/eller intrassling i teoretiska resonemang som man inte lyckas ta sig ur, tro att det finns kopplingar mellan ekonomisk/social frihet och etnisk förföljelse.

Så finns det dem som verkligen vet bättre. Som vet att den ärliga argumentationen är förlorad och därför tar till ett knep från den klassiska konfliktteorin: Se till att konflikten handlar om något annat.

Det gör den nu.

Genom en ren lögn tvingas både Norberg och hela den liberala sfären att reagera.

Det klokaste hade varit att bara strunta i det. Låta tokfransarna få tro vad de vill och bara fortsätta att berätta om kapitalismens enorma framgångssaga runt om i världen. Som Norberg vanligtvis ägnar sig åt.

Men när ljugandet sker i landets största morgontidning tvingas de anklagade förhålla sig till det, hur absurd anklagelsen än är.

Vänsterns felfokusering ger rasisterna spelrum

Den senaste utvecklingen i höger-vänsterdebatten väcker många funderingar.

DN Kultur och Andreas Malm blottar en frustration när de tvingas tillgripa vad som med omåttligt god vilja kan beskrivas som ”slarvig citathantering”, men som av många nog tolkas som en ren lögnaktighet med ett klart och tydligt syfte: Att misskreditera en meningsmotståndare för att på så sätt förminska värdet av dennes argumentation.

Johan Norberg är en motståndare som vänstern inte rår på med en rak och ärlig argumentation. Inte bara har han fakta på sin sida. Han gör något som ytterst få andra lyckas med – förklara dessa fakta på ett begripligt och aptitligt sätt.

Möjligen med viss påverkan från Norbergs siffror och pedagogiska framställning, har vänstern har tappat fokus när det gäller att angripa marknadsliberalismen med avseende på klassfrågor och ekonomisk jämlikhet.

Alla som med ett någorlunda öppet sinne kan betrakta omvärlden ser att socialismen alltid misslyckas med att åstadkomma välstånd, både med avseende på volym och spridning.

Alla som någorlunda hederligt kan analysera verkligheten ser att marknadsekonomi är så överlägset alla alternativ för resursallokering, att man inte med trovärdighet kan plädera för några sådana.

Man måste helt enkelt hitta någon annan och helst mer obehaglig åsikt hos sin fiende, för att kunna arbeta upp kraft för att kämpa mot dem.

Nu har man ”kommit på” att liberaler är minst islamofober och rasister och till och med fascister och nazister, om inte just nu så i alla fall i vardande. I liberalers syn på ekonomisk och social frihet syns tydligen – om man tittar riktigt noga – en ”produktiv dialektik” enligt vilken storskalig etnisk förföljelse är en ofrånkomlig förlängning.

Detta är naturligtvis helt vansinnigt. (läs även Mattias $vensson om detta)

Strävan efter en värld av fria människor som ägnar sig åt ekonomiskt och kulturellt utbyte i rättssäkerhet och välstånd är inte bara oförenligt med totalitära idéer. Det är dess diametrala motsats. (till skillnad från socialism, som i många stycken delar det kollektivistiska och självuppoffrande i nazism och kommunism)

Varför det har blivit så här har säkert många förklaringar. Antagligen är man dock så fast i en identitet där vänsteråsikter känns som ett viktigt personlighetsrekvisit, även om man innerst inne känner att det här med socialism faktiskt inte är särskilt bra.

Om man ska vara riktigt ärlig så är väl vi liberaler faktiskt inte sådär vidare värst koola alla gånger. Vi gillar Star Trek och nördar gärna loss med meningslösa fakta och på det ligger som en våt filt en allmänt positivistisk livssyn som ett extra fånigt personlighetsdrag.

Helt klart är att det mörka, det arga, det orättvist behandlade och som slår underifrån utan hopp och i ädel kamp mot övermäktig lömsk fiende upplevs som mer intressant som personligt ideal.

Men då får man väl erkänna att man tycker sådant är viktigare än t ex att fattigdomen minskar och att människor får det bättre. Att vi kan samla kraft för att lösa miljöproblem och att demokrati och rättssäkerhet sprids över världen.

Islamofobi och etnisk förföljelse är naturligtvis djävligt allvarligt! Men vänsterns felfokusering ger rasister och främlingsfientliga större frihet att ägna sig åt sådant, när de nu uppehåller sig vid att hitta på obehagligheter om liberaler.

Den globala intifadan på DN

Den numera vänsterextrema kulturtidskriften Dagens Nyheter tillåter i sina hjärtans godhet Norberg och Demirbag-Steen att bemöta gårdagens obegripliga påhopp mot dem av Andreas Malm.

Andreas Malm verkar (liksom sina kollegor på DN Kultur) vara en sådan person som ”aldrig kan ha fel”, så han bemöter direkt Johan och Dilsa utan att be om ursäkt, utan att komma med några förtydliganden, fortfarande med en underton av sin märkliga tro att de båda ägnar sig åt galopperande islamofobi och att de allt vad de orkar sprider det till andra.

Till och med Ali Esbati ger Norberg rätt (nåja, åtminstone vad gäller Norbergs uppsåt) och beskriver Malms artikel med ett tillstående om att en felaktighet faktiskt förekommit, även om den felaktigheten huvudsakligen anses bestå av ”slarvig citathantering”…

Läs även Bloggen Bent, Alltid varför och Henrik Sjöholm.