Bloggen Alliansfritt gillar (C) så mycket att man tar sig in på våra nätverk!

Bloggen Alliansfritt är en väldigt proffsig och bra socialdemokratisk kampblogg. Milsvidd skillnad från tokfransarna på s-info.

Björn Fridén som driver bloggen är ett superproffs och mästare på att vända nästan vad som helst som någon borgerlig politiker gör till något negativt. (Vad de än betalar honom är det inte tillräckligt.)

Ibland – som liberal debattör – irriterande och frustrerande, men fullt legitimt och överlag ett imponerande hantverk som man borde försöka lära sig så mycket man kan av.

Särskilt imponerande är att Björn hela tiden lyckats hålla sig utan att begå en massa övertramp. Till skillnad från kollegorna på LO som klampar på med ständiga haverier och personangrepp, vet Björn Fridén och bloggen Alliansfritt var anständighetens gräns går. Eller åtminstone har man haft bra koll på det hittills.

Nu har man dock tagit ett obegripligt snedsteg!

Framtidskonventet, listan och en intressant kandidat

Som trogna läsare av den här bloggen vet, så hade jag en favoritkandidat till Europaparlamentet i form av Henrik Sjöholm. Med tanke på det ökade intresset för nya kraftfulla och potentiellt integritetskränkande lagar i europapolitiken, såsom telekompaketet och IPRED.

Nu är listan sattförtroenderådet i anslutning till helgens framtidskonvent i Norrköping och det är på något sätt lustigt hur allt hör ihop!

Konventet var riktigt bra! Hög nivå på workshop:arna (överraskande hög nivå), bra planerat och suverän festlokal i gamla ”värmekyrkan”. Stor eloge till projektledare Andreas Strömberg. Imponerande.

Det hela avslutades med en inpirationsföreläsning med trendspanaren Magnus Lindkvist. Han sa en oerhört intressant sak kring ett vanligt systematiskt fel som vuxna amatörtrendspanare ofta gör sig skyldig till: Man föreställer sig världen som den såg ut när man var liten och allt som hänt sedan dess och hur världen ser ut nu är bara tillfälligt. En parantes och något som snart går över, efter vilket allt kommer att vara som vanligt igen – som det var när man var liten.

Det felet gör att du inte betraktar världen som den är, utan din (ofta nostalgiska) drömbild av den.

Upphovsrättsdiskussionen kommer inte att försvinna av sig själv. Utvecklingen ställer krav på ett ny syn på upphovsrätten och hur gärna Eva Dahlgren än vill så kommer inte ett upphovsrättssystem som ger dig pengar varje gång någon lyssnar på din musik att kunna finnas i framtiden.

I den riktiga världen – alltså den vi lever i nu och som vi kommer att leva i framöver och inte den som baseras på Eva Dahlgrens barndom – blir det praktiskt och institutionellt omöjligt att ha det så.

Det är därför hög tid för upphovsrättsägarna att se hur de kan ta betalt en gång för att släppa ifrån sig sina skapelser. För när de blottat dem för världen finns det längre ingen återvändo. Det hyperdecentraliserade bruket går inte att kontrollera – än mindre beskatta.

Jag såg på Magnus Anderssons blogg att alliansungdomarna framträder i Agenda om just IPRED, och de är inte på topphumör kring det.

Hur än Henrik hade behövts i Europaparlamentet av just sin insikt i dessa frågor, hamnade han inte tillräckligt högt i medlemsomröstningen för att hamna på valbar plats och det finns ingen annan där som kan frågorna på samma sätt.

Dock ser jag mycket glädjande att EU-skeptikern Håkan Larsson flyttats ner till förmån för Marie Wickberg, som nu hamnar på fjärde plats på listan (vilken faktiskt måste anses som kryssbar) och antagligen är den på listan som har bäst koll på digital rights.

Lena Ek gör ett hästjobb i europapolitiken och är solklar etta. Tvåan Kent Johansson känner jag inte och har ingen aning om vilka frågor han brinner för och var han står i för mig viktiga europafrågor.

Trean är en mycket intressant kandidat och säkert något överraskande för många. Abir Al-Sahlani från Stockholm väcker stor respekt för hennes arbete i centerpartiets riksdagskansli och har unika insikter i europafrågor som är lika viktiga som digital rights: Säkerhet och migration.

Abir har dessutom den där lite omätbara förmågan att ”få folk att lyssna”, vilket är en nödvändighet för varje framgångsrik politiker. Ska bli kul att följa henne i kampanjarbetet!

Privilegiebransch kräver mer

Har i ärlighetens namn inte lyckats uppbåda engagemang för att sätta mig in i vad IPRED innebär, men Magnus Andersson har en hel del rejäla poänger i det han skriver på sin blogg och på Politikerbloggen.

Branschen har helt enkelt varit för dåliga för att förtjäna sin marknad. Tafatta försök att bygga bra betaltjänster har varit höggradigt undermåliga jämfört med piratditon.

Äganderätten är en viktig princip och jag har själv inga bra svar på problemet, men istället för alla resurser man lägger på lobbying, opinionsbildning och milisiär verksamhet kunde man ju anstränga sig lite för att skapa tjänster med funktionalitet, innehåll och priser som folk tycker är OK?