Politiken har skapat utanförskapet

Sverige behöver en aggressiv reformagenda. Eller kanske man får begränsa sig till att önska en reformagenda överhuvudtaget. Det finns många samhällsproblem att lösa, men det lönar sig dåligt för de stora krafterna i svensk politik att ta tag i dem. Nya Moderaterna är nu så stora att de knappt kan säga någonting utan att riskera att förlora sympatisörer, alltså gör de inte det, utan triangulerar sig rakt in i det vaneröda folkhemmet med uttalanden som att ”det är häftigt att betala skatt”.

Jag tror att känslan av häftighet för alla som måste slita ihop till sin lön själv, med förlov sagt, är begränsad. Trots mycket välkomna skattesänkningar i form av främst jobbskatteavdraget har vi fortfarande världens näst högsta skattetryck. (Se t ex ekonomifakta.)
Centerpartiet har tagit på sig rollen att vara Alliansens idémotor. Väl så, men då måste vi nog börja utmana lite även när vi kommer att dra på oss moteld från alla mäktiga särintressen som ligger och bromsar.
Häromdagen debatterade vår partiledare Annie Lööf mot Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson. Den senare brukar vinna dylika debatter, men denna gång hamnade han på defensiven.
Felet många gör är att de går in med antagandet att de har moraliskt överläge. Mona Sahlin, Maud Olofsson och Erik Ullenhag har alla fått se sig besegrade mot en ganska osympatisk typ utan några andra idéer än att den nuvarande politiken är dålig och att utlänningar innebär problem.
Annie gjorde inte samma misstag, utan gjorde sig omaket att ta Åkesson och dennes argumentation på allvar. Hon lät sig inte provoceras, utan höll huvudet kallt och seglade därför jämnt fram till den avgörande frågan om vilken människosyn de båda debattörerna höll sig med. Den halva sekund det tog för Jimmie Åkesson att komma på ett svar fällde honom. Naturligtvis inte för fansen, men för alla som har suttit och tänkt att ”SD verkar osmakliga, men de talar om ett viktigt samhällsproblem som ingen annan vågar närma sig”.
Strategin bör alltså framöver vara att utmana tillskruvade antaganden, fördomar och felaktigheter med knastertorra fakta och först därefter lyfta in värderingsaspekten. Utan skyddet från att upplevas ha någon slags grund för att vilja stänga gränser, krävs inte mycket anslagsenergi för att sänka den som gör skillnad på folk och folk. En enkel fråga om t ex människosyn räcker uppenbarligen och nästan oavsett vad svaret blir.
Ett av Sverigedemokraternas grundläggande antaganden i sina rationaliseringar av sin politik är att det skulle finnas en given mängd jobb i Sverige som invandrarna kommer och tar från infödda. Så är det naturligtvis inte. Det finns något som heter tillväxt.
Människor skapar jobben och görs det framgångsrikt skapas många. Det går lätt att föra i bevis att antalet jobb inte är samma över tiden, utan är en effekt av dels makroekonomiska variabler (konjunktur), men också mikroekonomiska, vad beträffar t ex arbetsmarknadens funktionssätt.
Utan att ta ställning till lämpligheten i aktiv konjunkturpolitik i keynesiansk anda (eller jo, jag är emot) bör mikrosidan vara föremål för mer uppmärksamhet. Varför fungerar inte arbetsmarknaden bättre? Hur kommer det sig att unga och nyinflyttade har svårt att ta sig in på den?
Är det institutionella, strukturella eller kulturella orsaker som är den stora boven i dramat?
Institutionella faktorer är t ex höga ingångslöner, turordningsregler och skattekilar. Eller är det så att det förekommer strukturell diskriminering mot unga och invandrare? Har unga och invandrare lagt sig till med en ”kultur” som gör dem arbetsskygga?
Oavsett vilken av ovanstående förklaringar man tror mest på, måste man ur ett politiskt perspektiv fundera på vad man kan göra åt problemet.
Stukturellt: Även om vi hatar att vissa grupper diskrimineras är det lagtekniskt svårt att komma åt problemet. Kulturellt: Om det nu skulle vara så att vissa människor mot förmodan skulle vara lata till sin natur är det inte heller i det fallet möjligt att lösa problemet med lagar.
När det däremot gäller de institutionella faktorerna är lagstiftningsmakten oerhört kraftfull. Inte minst eftersom det är lagstiftning som skapat problemen från början.
Tyvärr verkar inte heller den Moderata arbetsmarknadsministern begripit arbetsmarknadens dynamik, utan resonerar som Sverigedemokraterna. Läs t ex Karl Malmqvists bloggpost om detta.

Skapa din egen trygghet – spara

Yonna Waltersson från Dagens Arena twittrar om att Annie Johanssons artikel om att vi måste etablera en bättre sparandekultur i Sverige är typ jättejättedum.

Jag tycker att Annie har rätt och på flera sätt.
För det första: sparande är väldigt bra. Sådana som Yonna kan säkert raljera över att det minsann inte går att spara när man inte har ens till mat för dagen. Och så är det ju. Det är i sig ett monumentalt problem som trots 70-år av galopperande socialdemokrati inte fått sin lösning genom att söka klämma åt ”de rika”. Det löses inte heller av att andra hindras från att skapa sin egen trygghet.
För nästan alla, även de med blygsamma inkomster och kanske i synnerhet dem, är sparande oerhört värdefullt. Att bygga upp en aldrig så liten, men ändå en, buffert betyder mycket för känslan av oberoende. Nästan hur lite man än har, så kan man lägga undan något. Säg 100:- per månad. För någon som lever så på marginalen kan den där dryga tusenlappen efter nästan ett år göra stor skillnad.
Den trygghet man skapar själv är värd mycket mer än offentliga system, men de offentliga systemens trygghet har även en instrumentell effekt: den skapar känslan av ett beroende av staten, något som politiskt gynnar alla rörelser som sjunger den stora statens lov.
Jag har tidigare skrivit om sparande och jämfört det med spel, något som i Sverige också är en angelägenhet för den stora staten.

Annie ”Red Bull” Lööf ger Centerpartiet vingar

Denna vecka är något av Centerpartiets supervecka, då partiledarkandidaterna reser runt och träffar medlemmar. Dels själva, men också i fyra utfrågningar där samtliga kandidater deltar och svarar på frågor. Den första ägde rum i söndags i Göteborg och den andra är idag i Trångsviken. (Följd den här på Centerpartiets webbplats.)

Alla tre kandidater besöker också SVT’s morgonsoffa och i morse var Anders W Jonsson först ut. På torsdag följer Anna-Karin Hatt och på fredag kommer Annie Lööf, som också debatterade på SvD Brännpunkt igår om miljöpolitik.
Jag såg på facebook häromdagen hur Annie av sin tillfälligt inkallade extra-pressekreterare kallas ”Red Bull”. Ett synnerligen passande namn, tycker jag om man tänker på det röda håret, hennes otroliga arbetsförmåga och jag tror ju dessutom att hon kan ge Centerpartiet vingar!
Jag verkar vara långt ifrån ensam. Halland nominerar Annie Lööf som partiordförande (och Anders W Jonsson som 1:e vice) och jag kan inte längre hålla reda alla kretsar, centeranstrukna opinionsbildare och enskilda Centerpartister som går ut och förordar Red Bull.

Annie Lööf får stöd från Örebro och Gävleborg (m fl)

Ickepartister och andra som av olika skäl är ointresserade av Centerpartiets partiledarval får verkligen ursäkta. Jag lovar att snart börja skriva om andra saker igen, men detta är ju så oerhört spännande!

Annie Lööf fortsätter sin turné och med, som det verkar, mycket gott resultat: Fulla hus och finfina inslag i både TV, radion och tidningar.


Igår kunde man läsa hur tunga centerföreträdare gick ut och uttryckte sitt stöd för Annie Lööf i Kalmar, Västmanland och Västernorrland.
Idag följer flera efter. Centerpartiet i Örebro har enhälligt valt att nominera Annie Lööf. Tunga Gävleborgare debatterar idag också till Annie Lööfs stöd i Gefle Dagblad. (Även SVT Gävleborg.) Tomelillacentern likaså i Ystads Allehanda.

”Dubbelt så stort stöd för Annie”

Annie Lööfs kampanjturné inleddes ju igår i Stockholm på ett möte arrangerat av Centerpartiet i Stockholms län. Ett särskilt tack till dem och ordförande Per Lodenius för både ett välorganiserat arrangemang och för att vi från granndistriktet Stockholms Stad fick smita in.

Idag fortsätter turnén till Falun, Vansbro, Torsby och Karlstad. Här kan du läsa mer om Annies resplan. Hon passar också på att debattera själv i nwt om att Centerns värdegrund behövs på 2000-talet.
För dig som av någon anledning inte kan ta dig till mötena finns här en filmsnutt om Annies vision för Centerpartiet. Mötena verkar också uppmärksammas av lokalmedia. T ex här i radions Dalanytt.
Gårdagens elefantparad på Sidan 4 i Expressen, med bland andra Lena Ek och Bertil Fiskesjö i spetsen, som förklarar varför de vill se Annie Lööf som ny partiledare, följs upp med uttryck för stöd från tre viktiga Centerfästen för Annie Lööf idag: Kalmar, Västmanland och Västernorrland.
Intressant är också resultatet av en förtroendeundersökning som genomförts av Westander PR, som naturligtvis är angelägna om att kunna leverera någon intelligent gissning om partiledarvalets utfall till sina kunder.
Enligt den leder Annie Lööf knappt över Anna-Karin Hatt om man frågar hela befolkningen, men om man frågar just centerpartiets sympatisörer så är Annies stöd mer än dubbelt så stort som Anna-Karins: 36% mot 14%!

Träffa Annie Lööf i morgon kväll

Centerpartiet i Stockholms län arrangerar en träff med Annie Lööf i morgon kväll. Jag tänkte som sagt smita in, trots att jag tillhör Stockholms stad, men jag tror inte att det är några problem.

Jag tror inte heller att det är några problem om du som inte är medlem vill komma och lyssna!
Det hela äger rum kl 19 i Studieförbundet Vuxenskolans lokaler på Eriksbergsgatan 8.

Annie Lööf är Centerns Stenmark

Stig Strand var en fantastisk skidåkare. En av världens bästa. Oturligt nog hade han sin storhetstid samtidigt som den levande legenden Ingemar Stenmark hade det.
Det kommer jag att tänka på när jag läser på Facebook att Expressen genomfört en stor rundringning bland förtroendevalda Centerpartister och ställt frågan om vem de helst ser som ny partiledare.
En stor majoritet, 59%, svarar Annie Lööf (tvåan får stöd av 27%) och jag är inte förvånad. De båda medkandidaterna är i sig mycket goda företrädare för Centern, men Annie står i en klass för sig.

Karl-Erik Olsson stöder Annie Lööf

Läser på Magnus Anderssons blogg att den synnerligen välmeriterade centerikonen Karl-Erik Olsson uttrycker sitt stöd för Annie Lööf som ny partiledare för Centerpartiet.

”Hon har större politisk erfarenhet av det slag som behövs än de andra två. I det här sammanhanget så är hon briljant.”

Stort. :-)
Läs även Johan Pettersson.
För dig som vill nominera Annie (eller någon annan för den delen) går det bra att maila valberedningen på valberedningen@centerpartiet.se.
Missa inte heller facebookgruppen till stöd för Annies kandidatur, Annie ny partiledare.

Jag nominerar Annie Lööf

Idag skickar jag mail till Centerpartiet valberedning i vilket jag nominerar Annie Lööf och förklarar varför jag tycker att hon ska bli vårt partis nästa ordförande. Det kan du också göra om du är medlem i Centerpartiet! E-postadress: valberedningen@centerpartiet.​se

”Hej Valberedningen!

Tack för ett mycket bra arbete. Det känns mycket roligt att vara en del av en öppen och modern centerrörelse, som visar att man kan driva utvecklingen framåt i det demokratiska arbetet även i 100-åriga partier med stolta traditioner.

Jag vill nominera Annie Lööf som ny partiordförande, främst av tre skäl:

1. Hon är en enande kraft för Centern. Hon verkar tilltala en bred skara av centerpartister, oavsett var i landet man bor och vad man jobbar med, om man är gammal eller ung, teoretiskt intresserad eller om man litar på sitt sunda förnuft.

2. Hon är inte personligen låst vid några förhandlingspositioner och kan därför driva en agenda för allianssamarbetet som i större utsträckning tar hänsyn till Centerns särart, nu när vi har visat att vi kan hålla ihop en borgerlig regering.

3. Hon har en överlägsen lyskraft jämfört med andra kandidater och en lysande både debattör och kommunikatör. Att ha Annie Lööf som den viktigaste förmedlaren av Centerpartiets idéer kommer att göra att fler människor attraheras av dem.

Med vänlig hälsning

/Johan Hedin

Vice ordförande, Stureplanscentern

Ledamot i distriktsstyrelsen, Stockholmscentern

Ledamot i Exploateringsnämnden, Stockholms stad”