Vänstervåldet förvånar ingen

Det är väl ingen som är förvånad över att den ”fredliga demonstrationen” spårade ur?

Demonstrations-”ledningen” spelar oförstående inför haveriet, men måste naturligvis räknat med extremisternas ständiga hänfallenhet till våld och skadegörelse. Något man måste ha räknat med och vägt in i beslutet att genomföra ”manifestationen”.

Mohannad Yousif som företräder ”stoppa matchen” betraktar hur våldsmännen går löst på polisbilar, kastar slangbomber och skjuter raketer mot folk (och hur en demonstrant försöker sparka huvudet av en man som försöker hindra honom från slå sönder en polisbil). Efter detta väljer Mohannad att fortsätta att ”mana till folkfest”.

Man kan ju undra vad som skulle vara huvudnumret i en vänsterns ”folkfest” mot fem Israeliska idrottsmän om de fick tag i dem?

Hallå Socialister! Detta är er dag!

Just nu: 1:a majtåg utanför fönstret (jo, jag jobbar idag). En del vettiga grejer, om man liksom bara ser till budskapet på banderollen:

Fred för fan! och Rättvisa, liksom den säkert ärligt menade viljan att ”Krossa rasismen”.

Annars är det ju liksom lite som vanligt, med mer eller mindre skruvade idéer. Bland annat var man emot marknadsekonomi, man tycker att omvärlden ska ge fan i vissa sköna stater med intressanta ”alternativ” till demokrati, någon ville inte ha vården konkurrensutsatt av någon anledning. Lite sådant som man inte håller med om, men ändå kan uppskatta för att plakatbäraren ändå verkar ha någon slags ärlig vilja att förbättra, även om man liksom verkar ha missuppfattat en hel del.

Sedan har vi avdelningen direkt osmakliga grejer, varav de värsta exemplen är en skändad davidsstjärna, ramsor om hur man ska ”slakta borgarsvinen” (vet inte på vilket allvar man ska ta sånt, men obehagligt är det – om man liksom jag är ett ”borgarsvin” i alla fall), det minst sagt bisarra stödet till latinamerikas största diktatur, Kuba, samt Chavez som driver Venezuela längre och längre från demokrati.

Märkligt också är avdelningen homosexuella socialister. I socialistiska stater har homosexualitet varit förbjudet och ”hjälten” Che Guevara, som syntes på många plakat, var delaktig i misshandel och mord på homosexuella, samt ansvarade för att bygga upp regelrätta koncentrationsläger för bland andra den gruppen.

Tåget verkar idag dragit mer folk än vanligt, men man hade god draghjälv av ekot, som varje timme hela morgonen berättade om nassarnas hot mot Mona Sahlin. Ett hot som knappast är att ta på stort allvar, men som garanterat mobiliserade en massa som annars skulle göra nåt annat idag.

Kul dock att folk är ute och har åsikter. Det är väl liksom ändå första steget till en diskussion.

Liberalas existens är tydligen våld

Jag anstränger mig en hel del för att förstå argument från dem som inte bara tycker som jag. Oftast lyckas man hitta en tanke som man möjligen inte delar, men åtminstone kan se bakgrunden till och respektera.

Efter ganska skarpa kommentarer här på bloggen kollade jag runt lite på nätet och hittade helt sjuka grejer. Dessa människor går inte att förstå, för implicit i deras övertygelse ligger själva omöjligheten för mig (som liberal) att förstå dem.

Tydligen misshandlar jag dem bara genom min blotta existens och jag är hemskt ledsen, men jag tänker inte upphöra att existera (inte frivilligt i alla fall).

Smaka på en del citat:
”Det stora problemet när vårt våld ifrågasätts är helt enkelt att det våld på vilket det liberala samhället bygger varit så effektivt i sitt osynliggörande av sig självt.”

Eh.. ja, det liberala våldet syns inte och det är tydligen genom en extra djävulsk förslagenhet. Känns det inte lite 1600-tal? Djävulen syns inte och därför är han extra läskig, liksom.

”Kommer detta att vara våldsamt? Tveklöst. De relationer av utsugning som vårt samhälle bygger på har byggt värn av rättsväsenden, rättsmedvetande och repressionsapparat.”

Det finns alltså inga moraliska begränsningar, förutom dem man själv klurar ut. Smart. Om man är typ hitler… Och att våldsaspekten lyfts fram som en nödvändighet är månne ärligt, men inte desto mindre vidrigt.

Gillar särskilt slutklämmen: ”Fakta är ingen ursäkt, det är vårt liknöjdhet inför dem som gör oss skyldiga.”

Fakta spelar alltså ingen roll. Ungdomshuset spelar antagligen ingen roll. Det är resan som är målet. Det är den destruktiva lusten att förstöra, vandalisera och misshandla som driver dessa människor.

Detta är inte en fråga om politik. Det är en fråga om psykiatri.