Jag kandiderar för omval

Det är en prövande tid vi lever i. Näthat, trollfabriker och alternativa fakta utmanar kunskap, anständighet och samförstånd. En allt mer aggressiv stormakt i öst ökar trycket på vårt säkerhetspolitiska närområde och en oberäknelig ledare för stormakten i väst gör att vi inte längre kan lita på USA som en trygg kraft för säkerhet och demokrati. Brexit, Le Pen och den auktoritära populismen är krafter som drar isär Europa i en tid då vi behöver sammanhållningen som mest.

Trots att den långsiktiga utvecklingen när det gäller tryggheten i vårt land går åt rätt håll, finns oroande trendbrott. Vi ser hur gängkriminaliteten tar allt mer mark och hur detta yttrar sig i fruktansvärda våldshandlingar i våra storstadsområden. När polisens resurser måste sättas in där finns mindre kraft att möta vardagsbrottsligheten. Inbrott och stölder utreds i mindre utsträckning och när människor drabbas, utan att det känns som att rättsstaten gör allt vad den kan för att lagföra någon för brotten, urholkas sakta men säkert förtroendet för rättsstaten.

I riksdagen har vi ett parti, sprungen ur en fascistisk rörelse, vars företrädare ägnar sig åt allvarlig brottslighet, bidragsfusk och att sprida rasistiska budskap. De blir mer och mer slipade och man märker att de börjar förstå riksdagsarbetet och hur man kan använda de verktyg som vi i riksdagen har till vårt förfogande för att få igenom politiken. De börjar förstå spelet och det kommer att ge dem mer inflytande om inte andra krafter möter upp detta genom att bli än mer skickliga på arbetet i utskott och kammare.

Jag är nu mitt uppe i min första ”egna” mandatperiod i riksdagen. Jag hade förmånen att kliva in som ersättare under 8 månader av förra mandatperioden under Fredrick Federleys föräldraledighet då jag jobbade med migrationsfrågorna. Sedan fick jag också möjligheten att se lagstiftningsprocessen från ”andra sidan vattnet”, dvs på regeringssidan, då jag blev en av Centerpartiets förhandlare på samordningen i statsrådsberedningen. Det var ett mycket lärorikt drygt år och jag rekommenderar alla som någon gång får chansen att se regeringsarbete inifrån att ta den.

Sedan valet 2014 är jag Centerpartiets rättspolitiska talesperson. Jag sitter som ordinarie ledamot i Justitieutskottet och jag är även ersättare i Konstitutionsutskottet och EU-nämnden. Min uppfattning är att det just är utskottsarbetet som tar längst tid att bemästra. Det är där det faktiska demokratiska arbetet sker och det är där man faktiskt kan göra skillnad. Den som är skicklig på utskottsarbetet, som vet vad som är möjligt och hur man taktiskt ska agera i olika situationer kommer att få igenom mer av sitt partis politik än någon annan.

Nu kan jag på inget sätt påstå att jag själv är fullärd i denna ädla konst efter bara ett par år som utskottsetta, men jag har haft förmånen att få jobba nära tillsammans med några av de allra bästa inom ramen för allianssamarbetet i utskottet och många av de tillkännagivanden som vi lyckats lotsa fram till verklighet är centermotioner.

Jag bestämde mig för att ställa upp till omval ganska tidigt in i mandatperioden. Jag tror på att göra saker grundligt och jag tror på att arbeta långsiktigt. Jag är så oändligt glad att vi i Centerpartiet en gång för några år sedan bestämde oss för att lämna dagsländepolitiken, att en gång för alla sätta ned foten om våra viktigaste idéer och börja arbeta för dem på ett strukturerat sätt. Det ger oss en stabil grund att bygga på och det gör det lättare att vara konsekvent. Och när man är konsekvent blir man också trovärdig. Och när vi är trovärdiga kan människor lita på oss tillräckligt mycket för att lägga sin röst på oss. Inte nödvändigtvis för att man håller med om precis allt från stämmoprotokollet, men för att man vet vad man får.

Jag söker nu stockholmscenterns medlemmars förtroende att få representera oss i Sveriges Riksdag ännu en mandatperiod. Det kommer sannolikt bli ännu tuffare. De utmaningar vi ser både innanför och utanför Sveriges gränser kommer inte att lösa sig själva. Men vi kan faktiskt möta dessa utmaningar om vi jobbar hårt och smart. Sköter vi våra kort rätt fram till valet kommer vi också vara många fler som är med och drar lasset i våra demokratiska församlingar.

Inför det väntar en rolig, jobbig, svettig, omtumlande, hård, överraskande och lärorik valrörelse. Ingen röst är ännu vunnen och mycket hinner hända, men förutsättningarna är bättre än någonsin. Och vi ska alla minnas Maud Olofssons kloka ord: roligast vinner!